Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först den märkvärdiga, nya tanken, att en resa i själfva
verket kunde jämföras med det mänskliga lifvet; resans
anträdande var barndomstiden, dess slut ålderdomen, och det
mänskliga lifvet kunde också mycket väl fördelas i
poststationer och järnbangårdar, liksom en resa. Så småningom
började ur detta poetiska urtöcken den frågan kristallisera
sig, huruvida det icke vore bra, att människan andades ut på
hvarje större lifsbangård, såg sig omkring därstädes och
utdrog facit ur sina lifserfarenheter. Denna fråga besvarade
hon med ett enkelt, hörbart: »Jo!» Och den andra frågan,
som måste på ett naturligt sätt framgå ur denna, huruvida
det icke äfven vore bra, att på en resa då och då ur
reseerfarenheterna utdraga facit, besvarades äfven med »jo!»
och så kom hon nu äfven till en oväntad öfverraskning för
sina undersåtar.
Anton, Helena, Paul och herr Nemlich skulle här på
Triests bangård göra upp räkningen med resans slyngelår
och med Tyskland och skicka facit i form af bref till
Mecklenburg, men Paul skulle därjämte äfven samla materialier
för framtiden och föra en dagbok. Nå, för Paul, som här
på visst sätt representerade det demokratiska elementet, skulle
öfverraskningen bli tämligen stark, och något vidare afsåg
hon ju icke.
Om jag något svagt genomfört denna jämförelse mellan
Ludvig Napoleon och Jeannette, så får den billigt dömande
läsaren godhetsfullt ursäkta det, ty det plattyska språket
räcker icke till för den högre politiken, och vi
mecklenburgare stå, med undantag af riddargodsägarna och några
borgmästare, på mycket svaga politiska ben, såsom Gud och
hela Tyskland väl veta.
Fru Jeannette insomnade nu med dessa förberedda
öfverraskningar och sof så länge, att Helena icke kunde mäta
sig med henne i det afseendet. Helena steg därför helt
sakta upp och såg ut genom fönstret, där en underbart skön
dag strålade emot henne. Hon klädde på sig och gick tyst
ut genom dörren; hon längtade i solskenet efter den friska
hafsstranden.
Hon underrättade uppasserskan om hvart hon ämnade
sig, för den händelse att hennes mor skulle fråga efter henne,
men när hon skulle gå ut genom förstugudörren, stannade
hon. Hon frågade sig själf, om hon icke handlade
obetänksamt, då hon vågade sig så ensam ut i den så vildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
