Resan till Konstantinopel / 114 (1897) Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ångest, och däröfver var hon förargad; mest förargade hon
sig likväl öfver, att ingen var tillstädes, som det rätteligen
tillkom att hysa medlidande med hennes ångest, som till
exempel hennes förlupne Anton eller själfva de båda drunknade
barnen, ty uppasserskan på hotellet, som stod framför
henne, var lejd för att städa och bädda och icke för att visa
medlidande, och hon gjorde till och med mer än hon
behöfde, i det hon höll fram en flaska Hoffs maltextrakt åt
frun, ty det medlet hjälper mot allt, äfven mot ett par
drunknade barn.



Helena rusade in genom dörren och föll på knä vid
sin mors sorgeläger och gjorde sig själf de strängaste
förebråelser för den oro, hon i sin obetänksamhet vållat sina
föräldrar, och Paul stod bakom henne med en min midt
emellan skratt och fruktan, och sade: »Mamma, var nu
lugn! Vi äro ju här tillbaka, och jag skall hädanefter aldrig
tala annat än högtyska.»

»Poll!» utropade modern. »Oförståndige, känslolöse
gosse! Du söndersliter din mors hjärta — är det dig
likgiltigt och oviktigt?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>