Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 38- Parts ed.
97
uttalad den åsigten, att det endast är svaranden, som sådan ed
kan påläggas. Detta uttryck kan lätt leda till missuppfattning,
då, som redan är anmärkt vid fråga om bevisskyldigheten, denna
icke bör bestämmas af parternas factiska ställning till målet från
början, såsom kärande och svarande i den betydelsen, att den,
mot hvilken process öppnas, är svarande äfven i alla de frågor,
hvilka under processens gång kunna framkomma och tarfva
bevis. Bevisskyldigheten kan nemligen ofta dervid komma att åligga
den ursprunglige svaranden mot den ursprunglige käranden, och
om ed då måste anlitas såsom värjande bevismedel, blir det
den sistnämnde, som måste dömas dertill. 1
aa. Vilkoren för användande af värjemåls ed äro:
1. Att sanning ej annorledes utletas kan; så länge andra
bevismedel återstå, bör värjemälsed icke ådömas, R. B. 17: 30.
Här kan anmärkas, att till och med sedan värjemålsed blifvit
behörigen ådömd, har bevismedel, som derefter funnits och hvilket
haft inflytande på den förut åvägabragta bevistillräckligheten,
ansetts böra få tagas med, och den ådömda eden icke böra gås,
när den sålunda blifvit obehöflig, K. Br. t. Svea Hofrätt d.
9 April 1832.2
2. Skall den person, hvilken är i fråga att med ed sig
värja, vara af den frejd, att eden må kunna honom anförtros,
R. B. 17: 29. Man antar i allmänhet, att här fordras så god
frejd, som personen bör ega för att få tillåtas vittnesmål.3
3. Att föremålet för sådan ed är endast factiska sidan af
saken. Men äfven afsigten, bona fide s, och omdömen hafva i
praxis stundom blifvit lagda under denna ed.4 1 allmänhet torde
dock den åsigten vara antagen, att den subjectiva grunden till en
handling icke bör få blifva föremål för värjemälsed i tvistemål.
1 Jfr. Naumann, anf. st.; Afzelius, anf. st. s. 111; Lindblad, anf. st. 193.
I en K. Dom d. 2 Dec. 1872 (hos Naumann, 7: 316 o. f.) förekomma olika
meningar om en ålagd ed, hvarigenom den ursprunglige svaranden , på grund af
invändningar, hvilka han gjort, och på grund derjemte af eget erbjudande, mot
vederpartens bestridande ansågs böra få värja sig; en mening ville betrakta den
eden soin fyllnadsed, en annan deremot som värjemålsed.
* Hos Schmidt, anf. st. 5: 374—6. Detta är dock enstaka, och angår
brottmål.
3 Jfr. dock Afzelius, anf. st. s. 130—3.
4 Afzelius, anf. st. 136 o. f ; Naumann, anf. st. 12: s. 701; Lindblad,
anf. st. s. 187.
Nordisk Retsencyklopædi. IV. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
