Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
§ 38- Partfi ed
4. Skall minst halft bevis vara åvägabragt mot parten.1
Ju närmare beviset ligger fullt bevis, desto starkare anses skälen
vara att döma till värjemålsed, ehuru det i sjelfva verket nästan
borde vara farligare att pålägga sådan ed, när beviset mot parten
närmar sig fulla måttet. Halft bevis utgöres af ett vittne om
sjelfva saken, R. B. 17: 29; äfvensom uppenbart och på sannolika
skäl grundadt rykte eller andra bindande omständigheter och
liknelser (indicier) skattas lika högt, ibm. § 30, Det är
domarens uppgift att bestämma dylika omständigheters
uppskattningsvärde i allmänhet; lagen vill, att värjemålseden icke skall ådömas
på alltför svaga skäl.
bb. Edgångsbeslutet och dess rättsliga verkan. Domaren
skall naturligtvis formulera beslutets innehåll så noggrant som
möjligt i öfverensstämmelse med den eller de punkter, om hvilka,
genom eden, äskas partens försäkran. Detta är lagdt i domarens
skön och lagen innehåller inga detaljerade föreskrifter till hans
efterrättelse.
Edsgàngsbeshttet skall för öfrigt innehålla:
1. Viss dag, dä eden bör gas; den till ed dömde eger,
om han vill, att få sig betänketid medgifven, i staden två
månader, och ä landet till det l ing, som näst efter två månader
infaller, R. B. 17: 31* sådant detta lagrum lyder i K. h. d.
30 Maj 1835, och d. 18 Apr. 1849; jfr. äfven K. F. d. 17 Maj
1872 ang. förändring af häradstings sammanträden, § 6. Visar
han dä laga förfall, utsättes ny dag.-
2. Man har yttrat olika meningar om beslutets innehåll med
afseende på den verkan eden skall utöfva i tvisten, om nemligen
domen skall vilkor ligt afgöra saken pä samma gäng det dömes
till ed, eller helt enkelt inskränka sig till det senare. Vanligast
omfattar edsthemat processens hufvudsakliga föremål och i sä
’ Att värjemålsed icke bör kunna gås af annan person, å parts vägnar, torde
ligga i sjelfva bevismedlets natur, jfr. Afzelius, anf. st. s. 156—7; jfr.
Schrevelins, anf. st. s. 337, ang. jurid. personlighets målsman i detta afseende.
2 Om en person är inhabil att gå ed på grund af bristande insigt om edens
vigt och värde, bör han visas till sin själasörjare för undervisning. Man har satt i
fråga, hvilken verkan det borde medföra, om han fortfarande trotsade all
undervisning etc. Vi anse detta böra hafva samma påföljd, som om han från början
varit inhabil ohjelpligt, jfr. Afzelius, anf. st.; Lindblad, anf. st. s. 199 vill att
ständiga uppskof böra bli följden, så länge personen möjligen kan blifva habil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
