Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
det är rätt. Ingrodda religiösa föreställningar låta icke utplåna
sig med ens genom ett tankens utslag. Hur ofta finner man
icke, att personer, sora icke tro det minsta på statskyrkan, ja,
icke en gång på en uppenbarad religion, hafva ett behof att
gå i kyrkan, eller åtminstone läsa en predikan på söndag
förmiddag. Deras andliga diet kräfver det. Men de kunna vara
öfvertygade om, att detta icke är rätt, att det är ett slags
half-het, och mycket snart lemnar den tomhet, som den icke
fullföljda vanan förorsakar, rum för lugn tillfredsställelse öfver att
handla rätt.
Ännu ett exempel må anföras för att ådagalägga den pina,
som gagnlös medvetenhet medför för högt utvecklade individer.
Den menniska, som har en starkt utpreglad medkänsla för
andras lidande, lider sjelf oerhördt, då hon intet kan göra för
att lindra andras nöd. Det stadigvarande medvetandet om den
oändliga nöd och det olikartade elände, som uppfyller hela vårt
samhälle, kan vara tillräckligt att försänka en allt för mycket
tänkande menniska i hopplös melankoli. Hvem gifves det väl,
som icke en kall vinterafton gripits af fasa vid tanken på alla
dem, som tillbringa natten under bar himmel? Hela den
namnlösa nöd, som de stora städerna innesluta, kan bringa en att
förbanna tillvaron, och förmå en flytta ut i en ödemark. Och
så att å andra sidan vara medveten om egen tillfredsställelse,
njutning, lyx, och om sin egen magtlöshet! Att i hvarje
ögonblick veta sig intet kunna göra och till på köpet frukta, att hvarje
lidande, som man för ögonblicket lindrar, endast skapar nya,
större smärtor och orättvisor! Den menniska, som blifvit så
genomträngd af tanken på den sociala olyckan och af känslan
för andras lidanden, att denna sak i hvarje ögonblick af hennes
lif bildar liksom en mörk bakgrund, mot hvilken hon skådar
sin egen tillfälliga njutning och glädje, är mycket att beklaga;
det är icke sagdt, att hon kan uträtta något. Det enda, som
säkert resulterar, är lidande för henne sjelf.
I hvilka fall medför sålunda medvetenheten fördelar, och
när tillskyndar den menniskan smärta? Den sätter menniskan
i stånd att lefva ett lif afpassadt efter den millieu, hvari hon
befinner sig, och den förökar menniskans njutningsmaterial
genom att sätta henne utöfver den ögonblickliga njutningen, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
