Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den som är intresserad av att gå vidare med detta bör lämpligen
även läsa Edgar Snow, »The Other Side of the River», Random
House, New York 1962, sid. 475—489.
I Liu Ling tillbringade vi en höstmånad från mitten av augusti
till mitten av september. Vi bodde i en stengrotta (som annars var
partisekreterarens tjänsterum) och jag arbetade i en annan grotta
(brigadens läsrum). Då vi bodde i en grotta i en grottby och då vi
åt byns mat och då vi ständigt umgicks med byborna skulle det falla
sig lätt att säga att vi levde som folket bland folket. Men det vore
ett romantiskt och därmed förljuget uttryckssätt. Vi var de första
främlingar som bott i byn och byns ära krävde att vår grotta
vitmenades, att vi åt väl. Vi levde betydligt bättre än byborna. Detta
sätt att motta främlingar är inget specifikt kinesiskt, man möter det
i alla bondekulturer.
Efter att jag de första dagarna i byn besökt alla byns femtio
familjer och bildat mig en viss bild av byn och dess invånare valde jag
ut de första intervjuobjekten. Därefter arbetade vi hela månaden
på samma sätt. Gun Kessle gick omkring ensam i byn och tecknade.
Jag arbetade med intervjuer mellan 08.00 och 12.00 samt 14.00 till
18.00. På middagsrasten och på kvällarna samlade jag sedan
material till »Det sägs om...» genom allmänna samtal. Mest med byns
kvinnor. På nätterna ordnade jag anteckningar, förberedde nästa
dags intervjuer och diskuterade med Gun Kessle dagens arbete.
Jag hade två tolkar med mig. Båda unga kvinnor. Annars fanns
ingen utomstående i byn. Min huvudtolk, Pei Kwang-li, hade jag
med från Peking. Jag hade valt ut henne för att hon var den
följsammaste, språkkunnigaste och arbetsvilligaste av de tolkar jag
träffat i Kina. Den andra tolken var Ching Chi, hor hade varit i byn
tidigare, henne hade jag tagit med från Sian. Hennes uppgift var
närmast sekreterarens, hon fick samla statistiska uppgifter, vidtala
de intervjuobjekt jag valt ut samt rycka in som extratolk när Pei
Kwang-li sov. Båda utförde ett gott arbete. Då tiden i byn var
begränsad tog vi inga fridagar och gjorde inga uppehåll i arbetet. Vår
grupp var tillräckligt liten för att arbetet kunde genomföras utan
slitningar, och efter det att jag dragit upp riktlinjerna för arbetet
gjorde både Pei Kwang-li och Ching Chi sitt yttersta. Jag är
tacksam över att de aldrig krävde fritid och aldrig protesterade mot
något uppdrag hur besvärligt det än var. Rent principiellt anser jag
för övrigt att i en undersökning liknande denna står arbetsresultatet
i omvänd proportion till antalet deltagare.
För att bedöma i vad mån det material jag redovisar är
användbart som källmaterial måste man också hålla de möjliga felkällorna
\ minnet. Någon egen omtolkning av uppgifterna har jag inte gjort.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
