Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Tung Yang-chen, martyrens son, KMT-desertören, 35 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
per då. De sjöng och dansade och hade korta sketcher med olika
innehåll. Men jag tyckte inte om dem. Jag minns inte något stycke
jag sett som jag tycker om. De gamla säger detsamma. Vi går inte
och ser sång-och-dansstycken alls. Vi går på opera eller bio. Sedan
kom någon till oss och sade att general Hu Tsung-nan skulle
komma. »Det är inte sant», sade styvfar. Men man svarade: »Jo, det
är sant, nu kommer Hu Tsung-nans trupper.»
Jag sändes till Wayapo med våra två åsnor. Det var i februari.
Då togs jag av KMT-soldater. Jag gick på landsvägen och då kom
fyra soldater. De tog fast mig och två av dem slog mig och sade:
»Du är en gammal åtta, en kommunist från 8:e Infanteriarmén.»
Sedan satte de munkavle på mig. Någon sade att de borde slå ihjäl
mig men det gjorde de inte utan satte mig att bli bärare åt dem.
Åsnorna försvann de med, jag vet inte vad de gjorde av dem. På så
sätt blev jag bärare åt Hu Tsung-nans trupper. Jag skulle bära 75
jin vetemjöl och en överrock. Ibland fick jag gå 70 till 80 li om
dagen. Vi var många jordbrukare och bybor som fångats in och
blivit bärare. Bakom oss gick vakter med gevär. Det var sju vakter.
Jag var hungrig hela tiden, fick ingen mat och ville fly. Men jag såg
vad som hände dem som försökte fly.
Jag hade en vän från Wayapo som hette Liu Ying-kwei, han var
tjugotvå år gammal. Han blev tagen samma dag som jag och vi
arbetade tillsammans. När vi kommit till Lochuan menade han att
han fått nog av att vara bärare och han rymde. Han fångades nästa
dag och därefter sammankallades vi bärare. Vi var ett dussin.
Officern sade: »Liu Ying-kwei rymde från oss. Nu skjuter vi honom.»
Sedan sköt de honom. Därefter sade officern: »Är det någon annan
som vill rymma?» Vi var mycket rädda allesamman och svarade:
»Nej! Nej!» Då slutade jag tänka på att rymma.
I april gjordes vi till soldater alla elva. Det var i Pinglian och
där låg vi i förläggning under två månader. Vi fick uniformer och
gevär. Vi skulle ha fått betalt för att vi varit bärare men de
pengarna såg vi aldrig. Officerarna tog alla pengar. Plutonchefen hette
Liu. Det var en ondsint man, han slog folk när han blev arg. Jag
blev ofta slagen, ibland slog han mig med en käpp och ibland tog
han mitt gevär och slog mig med det. Jag var den av de elva nya
som blev mest slagen. Sedan började vi marschera. Vi marscherade
och marscherade och överallt åt vi upp alla grisar och höns för
byborna. Vi var ju hungriga vi också. Nu hörde vi att 8:e
Infanteriarmén tagit Yüling. Vi kämpade mot 8: e Infanteriarmén i
Sachia-tien. Vi förlorade många man. Nu fick vi lov att rekrytera nya
soldater och vi blev veteraner. Nu vaktades vi inte så mycket längre,
nu vaktade vi de nya. Så marscherade vi fram mot Yenan och på
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
