Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Chang Chung-liang, 33 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pengar. Han kunde inte betala tillbaka räntan i tid så strax innan
nyår kom penningutlånaren och tog vår järngryta. Mor hade gråtit
och vi hade inte kunnat laga någon mat. Det har mor berättat, själv
kommer jag ingenting ihåg från den åldern.
Styvfar var ju kolgruvearbetare. Han fick slita hårt och hans lön
var liten. Vi levde på hirsgröt. Min farbror talade med mig om
kriget mot Japan. Han var gårdfarihandlare. Själv såg jag japanska
bombplan flyga över vårt hem när de skulle till Yenan för att
bomba. De flög i rad som fåglar. Folk såg på dem och sade: »Det
kinesiska folket kommer inte att kunna underkuvas av japanerna.»
Japanerna dödade människor som man slaktar djur, sade man. Jag
undrade varför japanerna hatade oss kineser så mycket. Det var ju
inte mänskligt så som de uppträdde. Vi hade ju aldrig gjort dem
något ont.
Folk sade: »8:e Infanteriarmén är stark. Den står emot
japanerna.» Jag undrade om japanerna skulle komma och ockupera oss.
Jag undrade också hur det skulle vara att försöka gå till Yenan och
bli soldat. Jag var ung. När jag var nitton år och kriget mot Japan
var över och det nya kriget mot KMT höll på och Hu Tsung-nan
hade fått ge sig av från Yenan flyttade vi hit. Vi hade ingenting
kvar uppe i Yüling då. Hu Tsung-nans trupper hade marscherat
förbi och de hade tagit vår åsna och 300 jin spannmål från oss. De
hade slaktat och ätit upp vår gris och vår get. Min morbror bodde i
Yenan så nu när vi ingenting hade kvar i Yüling längre och Yenan
var befriat gick vi till fots mot Yenan för att leta efter morbror.
Han bodde i Shachiakou. Vi kom fram efter att ha gått i tio
dagar. Jag gick in i grottan först. Mormor såg mig och sade: »Har
din mor kommit?» »Ja», svarade jag. Då skrattade alla och var
lyckliga och mormor grät. De tog in mor i grottan och satte henne
på kangen. Hon var mycket trött efter att ha gått från Yüling. Hon
hade ont i fötterna och benen värkte, sade hon.
Hösten 1948 stannade vi två månader hos morbror. Sedan hade
han letat rätt på en övergiven grotta som vi gjorde iordning och i
januari 1949 började vi samla bränsle åt honom. Han hjälpte oss
mycket. Sommaren 1949 fick vi jord och en oxe och det gav oss
mycket spannmål att äta. Då bestod familjen av mor, styvfar, jag
och min hustru och min lillebror och min lillasyster. Vår jord hade
vi fått av morbror. En annan morbror hade dött året innan och nu
fick vi 25 mu att odla. Deta gav han oss utan betalning naturligtvis.
Det var inte tal om att köpa jord av honom. Vi fick god skörd och
livet blev ljusare.
1949 organiserades arbetsbyteslag. Jag hade en äldre kusin som
bodde i Liu Ling. Han är död nu. Han kom över till oss för att fråga
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>