- Project Runeberg -  Rapport från kinesisk by /
108

(1967) [MARC] Author: Jan Myrdal - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Li Hai-yuan, han som lämnade kooperativet, 48 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan år 1949 gjordes allting klart om min jord i Liu Ling. Jag
fick ett stämplat certifikat och allting. Det hade dock varit klart
från början att detta skulle vara min ägandes jord. Formaliteterna
tog en tid bara. Från början hade Li Hsiu-tangs far ägt den jord vi
övertog. Det var den första jord vi ägt. Ingen hade brukat den
förut. Vi var mycket lyckliga. Dessförinnan hade vi aldrig drömt
om egen jord. Varför skulle vi det? Vi drömde inte om någonting.
Och hade vi inte täcken nog att stänga ute vinterkölden med så
kunde vi inte längta efter egen jord. Så var det då. Men nu när vi
fått egen jord kom far till mig och sade: »Du skall vara tacksam
mot kommunisterna. Utan dem hade du aldrig fått denna jord.
Förr hade vi det lika svårt vinter som sommar och vi arbetade och
arbetade men kunde aldrig betala jordägaren. Skulden bara växte.
Av dina elva barn dog tio. Så var du tacksam mot kommunisterna.»

År 1948 hade jag börjat med vårbruket så fort jag kommit till
Liu Ling. Men jag hann ju inte plöja upp allting och skörden det
året blev bara 600 jin. Men faster lånade oss spannmål så vi
klarade oss. År 1949 fick jag 1 200 jin och några skatter eller andra
avdrag behövde jag inte betala ty nyodlare behövde inte betala
spannmålsskatt de första åren.

Nu talade Li Yiu-hua med mig om att gå in i hans arbetslag för
ömsesidig hjälp. »Du har inte nog med spannmål», sade han, »du
klarar dig inte ensam. Det är bara om man är flera som man kan
uträtta någonting.» När jag nu gick in i det arbetslaget för
ömsesidig hjälp bestod familjen min av tre medlemmar. Föräldrarna
bodde hos min äldre bror Li Hai-fu. Mina föräldrar, min äldre bror
och min yngre bror Li Hai-ching hade alla flyttat hit 1938 och
lämnat mig med skulden uppe i Hengshan. Ärligt talat var det svårt
för mig att hålla min familj vid liv i Liu Ling också. Vi hade
fortfarande bara ett täcke. Jorden räckte inte. Jag hade tänkt ge mig
ut som daglönare igen när Li Yiu-hua talade med mig och sade:
»Nu skall du gå in i mitt arbetslag för ömsesidig hjälp i stället.»
Nå, tänkte jag, det låter ju bra.

Min far var ju Li Yiu-huas äldre bror. Nu talade Li Yiu-hua om
för oss hur vi skulle arbeta och hur vi skulle dela inkomsterna. Jag
hade ju mindre jord och sämre jord än de andra men Li Yiu-hua
sade att efter det att spannmålsskatten betalts skulle alla dela
skörden lika. På det sättet skulle ingen förlora någonting utan alla skulle
vinna. Detta tyckte jag lät bra.

Det året blev livet en aning bättre. Jag hade kläder på kroppen
och nog spannmål för att kunna äta hela året. Året därpå köpte vi
ett nytt täcke. På tredje året hade Li Yiu-huas arbetslag för
ömsesidig hjälp fyra kritter och två åsnor. Jag var arbetsledare. Vi ar-

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:09:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rfkb/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free