Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Fu Hai-tsao, han som skulle blivit sångare, 39 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har bara en sonson kvar. Han är den siste av sin släkt. Om jag tar
emot jord så dödar jordägaren honom när han kommer tillbaka.
Och när de halshuggit min sonson är familjen död.» Styvfar och
mor diskuterade denna fråga mycket. Styvfar menade att vi inte
skulle vara med om jordfördelningen. Det vore farligt och onödigt
att utsätta sig för en sådan risk. Jordägarna var starka och i
längden brukade de alltid vinna. Men mor sade: »Vi är bara tre
personer i familjen. Om vi inte tar emot jord så kommer vi att dö i
alla fall ty då svälter vi ihjäl. Om jordägarn kommer tillbaka kan
han inte mer än döda oss. Så då är det lika gott att vi tar jorden
från början och hoppas på det bästa.» Kommunisterna hade
pro-pagandister här och de talade med folket och till slut övertalade de
dem. De sade: »Vi är starka nog att klara jordägarna. Om vi inte
hade varit starka nog så hade vi inte börjat med revolutionen. Ni
är alla fattiga och hur skall ni kunna leva om ni inte har jord?»
Då tog alla och gick med och delade upp Li Yu-tses jord.
Nu arbetade jag på fälten med styvfar och varje år diskuterade
styvfar och jag vad vi skulle odla på vår jord. Vi levde ett lyckligt
liv då. Ganbus kom ofta och höll möten om de tre berg som det
kinesiska folket höll på att välta av sig. Jag gick med i Unga
Pionjärer. Där fick vi lektioner om vilka områden som var röda och
befriade och vilka områden som hölls av de vita eller av japanerna.
Tolvåringarna gick in i Röda Gardet. Det brukades så. Vi måste
ju lära oss försvara vår jord.
Den som ledde folket i vår by var Tung Chi-hwei. Han var Tung
Yang-chens far. Han var den som drev igenom jordfördelningen.
Alla jordägare hatade honom. Det var en kraftig karl med runt
ansikte som skrattade mycket. När fienden var på väg ut ur staden
mot byn lät han sända bud till sovjetområdet, vi låg ju alldeles vid
gränsen. Han organiserade Röda Gardet i byn och skrämde bort
fienden. Han satte upp plakat på telegrafstolparna och talade med
alla om att man måste utrota jordägarna och deras anhang.
Tung Chi-hwei hade en bror och två barn, sonen Tung
Yang-chen och en dotter. Brodern gick till bergen och blev gerilla. Sedan
vet ingen vad som hänt med honom. Han stupade väl någonstans.
Alla litade på Tung Chi-hwei och folk frågade honom till råds om
allting. Han sade en gång när jag hörde på: »Nu har vi det svårt,
men det skall komma en tid när alla svårigheter övervunnits och
alla fiender krossats och då skall alla kunna äta sig mätta och alla
skall ha kläder och överflöd.» Han tröstade folk när svårigheterna
kom. Alla litade på honom. Men en dag kom fienden och fick tag
i honom. Det var Li-Hsiu-tangs far som ville ha ihjäl honom och
det var Li Han-hua som tog honom tillfånga. Li Han-hua var Li
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
