Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Fu Hai-tsao, han som skulle blivit sångare, 39 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Shen-yung. Därför heter jag Fu från far och Tsao från styvfar. Han
var fattig. Han var också skyldig 300 silverdollar. Han hade en oxe
och körde in bränsle till staden. Men det var inte lätt för honom
att föda så många personer och samtidigt betala sin skuld.
Pengarna hade han fått låna av en köpman som hade affären
Yushen-kwei inne i Yenan. Han tog stor ränta för sina pengar. Oxen hade
styvfar skaffat sig för att kunna bruka jorden ordentligt. Då bodde
vi i Suchianan 15 li härifrån. Men han kunde inte klara sin skuld
så vi fick lämna jorden och år 1932 kom vi till Liu Ling. Här
arrenderade styvfar 10 mu av Li Hsiu-tangs far. Men mest arbetade vi
med att hämta bränsle uppe på allmänningen och transportera det
till staden.
Jag började arbeta samman med styvfar när jag var åtta år. Vi
högg bränsle uppe på bergen. Vi måste skydda oxen så mycket vi
kunde för myndigheterna. Ty yamen i Yenan, det var myndigheten
där, brukade rekvirera djur för sina transporter. Vi hade därför
gjort en särskild grotta för vår oxe uppe i bergen. Tidigt på
morgonen körde vi in till staden med bränsle. Sedan tillbaka till Liu
Ling och hugga uppe på bergen. Det viktigaste var att
myndigheterna inte fick ögonen på oss och tog vår oxe ifrån oss. På den
tiden var arrendet 30 jin per mu bergsåker och 45 jin per mu
dalgångsåker. Dessutom skulle vi betala skatt. Men bränslet högg vi
på allmänningen. Vi var fattiga och jag var alltid hungrig. Det är
vad jag mest minns från min barndom att jag aldrig kunde äta mig
mätt utan alltid var hungrig. Vi var förtryckta. En dag när jag var
elva år sade styvfar till mig: »Barn, nu skall de fattigas lidande få
ett slut. Folk säger att det finns en röd armé som upprättar
sovje-ter överallt och delar upp allt lika bland folket. Till och med
himmel och jord delar de upp och ger åt de fattiga och om den
fattige inte har mat ger de honom att äta och den jordlöse ger de jord
och den kreaturslöse ger de kreatur.» Detta talade far med mig om
när vi arbetade uppe på allmänningen. Det var innan Röda Armén
hade kommit hit.
År 1935 blev hela detta område rött. Köpmannen slutade
komma för att kräva sin ränta. Då var det åtta hushåll i Liu Ling och
vi gjorde jordfördelning. Många var oroliga. De undrade om
kommunisterna skulle kunna hålla sig kvar vid makten. »Om vi tar
jorden och Röda Armén sedan blir slagen, så blir det vi som får bära
skulden», sade de. De tyckte inte att Röda Armén såg ut att vara
stark nog. En gammal man som hette Ai Shen-you sade: »Jag vill
inte röra någons jord. Jag har alltid levat som daglönare och dräng
och det tänker jag fortsätta med. Det är säkrast så.» En gammal
kvinna som hette Hsiu sade: »Jag vill inte ta emot någon jord. Jag
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
