Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Fu Hai-tsao, han som skulle blivit sångare, 39 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal man som hette Chou. Han tyckte om att spela och sjunga.
Han lärde mig allt jag nu kan. Han brukade säga att han var den
som kunde de flesta sångerna i norra Shensi. Han fick många av
oss att sjunga. Vi brukade sjunga när vi gick ut till arbetet om
rnornarna och de äldre sade: »Lyssna till dårarna.» Sedan dog
gamle Chou. Men jag fortsatte att sjunga. Mest sjunger jag
kärlekssånger, gamla sånger, du vet vad jag menar. Jag sjunger när vi
arbetar. Det går liksom lättare då. När folk är trötta och arbetet
går trögt brukar de be mig att sjunga. Vi sjunger mycket numera
här i byn. Vi gör egna ord och skapar helt nya sånger. Vi sjunger
om vad vi tänker på. Mest sjunger vi om kärlek.
En dag kom en man från Peking. Han hette Ching och arbetade
för någon organisation. Jag minns inte vad den hette men den hade
något med musik att göra. Han reste runt och skrev ned vad folk
sjöng. När han kom till Yenan gick han till Yenans Konstensemble
och där sade man till honom att jag sjöng mycket och hade lärt
dem många sånger. Jag hade haft tre sångare i den truppen här
ute några dagar och lärt dem att sjunga. De hette Li och Niu och
Chou. De hade kommit ut till mig och sjungit med mig härute. Nu
sade de till Ching att tala med mig. Han kom till Liu Ling by och
sökte upp mig och bad mig sjunga. När jag sjöng satt han bredvid
mig och skrev ner allting i en liten bok precis som du gör. Sedan
sade han till mig: »Följ med till Peking! Du måste studera till
sångare. I Peking kommer man att lära dig allting. Du kommer att
göra fosterlandet stora tjänster som sångare. Du kommer att resa
runt i hela världen.» Men mor sade: »Du är min enda son. Dig
har jag fött och för dig har jag arbetat och hungrat. Din far och
din styvfar och alla fäder före dem har arbetat i jorden. Om du
reser från oss finns ingen mer som tar hand om oss. Ingen kommer
att begrava mig.» Sedan började hon gråta. Då grät jag med. Min
hustru grät inte. Hon sade ingenting alls. Hon bara gick ut. Då
sade Ching att jag åtminstone kunde lova att komma ner till den
stora folkmusikfesten i Sian. Han lovade att jag skulle få resa hem
igen om jag ville. »Vill du inte till Peking kan ingen tvinga dig»,
sade han. »Men du kan i alla fall komma till Sian. Du måste ju
se en storstad en gång i ditt liv. Du måste veta vad du går miste om
om du inte följer med till Peking. Om du följer med till Peking
kommer regeringen att sörja för dig. Du och din familj kommer
aldrig att behöva hungra trots att du inte arbetar i jorden. Det
kommer inte att gå någon nöd på dina föräldrar.» När han sade
detta kunde jag inte stå emot längre utan beslöt mig för att följa
honom till Sian och se efter.
Men mor grät och sade: »Jag kommer att dö och du kommer
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
