Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Ma Chen-hai, »Min kista är färdig», 65 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle jordherren och vi dela lika på fölen. Under vintern tog
jordägaren tillbaka åsnan. Då red han runt och samlade in sina
arrenden. Min äldre bror gick till Chitan hsien och började arbeta som
däng där. Andre bror arbetade på våra åkrar och jag var fjorton
år gammal så jag gick ut som vallpojke. Jag fick fem snören mynt
om året och tre mål mat om dagen. Jag arbetade hos en släkting,
en farbror. Jordägaren Ma bodde 40 li bort så honom såg vi sällan.
Men hans representant, affärsföreståndaren för Tsunteh lånekontor
hade ett runt ansikte med skägg. Ma Shou-chen hette han, han
samlade in arrenden och skötte låneaffärer. Han var inte vänlig av
sig. Han uppträdde alltid stelt och värdigt. Han log aldrig. Han
visade aldrig vare sig ilska eller glädje. Han var bara förbindlig
och stenhård. Några ämbetsmän såg vi aldrig och jag har ingen
aning om när dynastin försvann. I varje fall märktes ingenting i vår
by av dessa revolutioner. Allt var alltid likadant och jordbrukarna
led lika mycket hela tiden.
När jag var tjugo år började jag arbeta som daglönare. Arbetade
än här och än där och gick samtidigt på fars åkrar. Jag brukade
tjäna 10 cents samt mat för var dags arbete. Så arbetade jag i tio
år. Under dessa tio år hade mor dött och jag hade gift mig. Far
hade blivit värkbruten och kunde inte arbeta på åkrarna längre
utan hade fått bli portvakt åt penningutlåneaffären Tsunteh och
alla vi bröder hade upprättat var sitt hushåll. Nu var vår jord helt
borta ur familjens händer. Alla arrenderade vi jord av jordägaren
och arbetade som daglönare vid sidan om. Av de 45 mu som far
hade arrenderat de sista åren tog vi bröder 15 mu vardera i
arrende. Arrendesumman förblev densamma. Det var inget gott liv.
Det var till och med lite sämre än när jag var barn.
När jag blev trettio år hade jag tre barn. Det var fem munnar
att mätta. Den största skörd jag någonsin fick var 2 100 jin. 450
jin gick till jordägaren, då blev det 1 650 jin kvar för utsäde och
familjens mat. Det var dock vårt bästa år. I genomsnitt fick vi in
ungefär 900 jin och av dem tog jordägaren 450 och vi 450. Det var
ju inte nog. Det gick ju inte att leva på så jag fortsatte att gå som
daglönare. Vi åt vilda örter och vi gjorde bröd av agnar. Vi
blandade pumpa och potatis i maten. Skatt betalade vi inte. Det gjorde
ingen i vår by.
Jag arbetade som daglönare både åt jordägaren och åt andra
människor. Om man arbetade hårt blev de glada och om man inte
arbetade bra sade de: »Vi vill inte se dig mer.» Jag var känd som
en god arbetare. De kom ofta till mig för att be om hjälp. I min by
fanns inga dalgångsåkrar. Alla åkrar var på sluttningarna. Jag
brukade de femton mu jag arrenderade.
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
