Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Ma Chen-hai, »Min kista är färdig», 65 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1928 var det hungersnöd. Det var svår torka. Skörden det året
på alla de femton mu jag arrenderade blev bara 100 jin. Vi kunde
inte betala arrendet. Efter skörden åt vi gräs. Sedan gick vi femtio
li ned till Gula Floden. Där tog vi oss över till Shansi jag och
barnen. I Shansi arbetade jag som bärare. Jag bar ris. Jag köpte och
sålde spannmål sedan för de pengar jag tjänade. På så sätt kunde
jag få nog med spannmål för att överleva. Men vi hungrade hela
tiden. Jag sålde alla våra ägodelar. Det var längesedan nu, jag
var ung och stark då och kunde bära mycket.
Året därefter, 1929, var det än värre. Under det första halvåret
1929 kom det inget regn alls och torkan var svår. Vi hungrade. Vi
köpte agnar från jordägaren. De var dyra vi fick betala tre
silverdollar för ett mått och varje mått rymde 13—14 jin. Jag arbetade
som daglönare. Det var inte svårt för mig att få arbete då. Många
hade flytt från byn, några var döda, det var ont om ordentlig
arbetskraft. Jag fick trettio cents per arbetsdag. Men nu kunde jag
inte skaffa mig en jin spannmål för en arbetsdag längre. Trots att
min lön var så mycket högre fick jag bara en jin agnar för en
arbetsdag. Andra halvåret föll regn och skörden tog sig något. Vi fick
in 400 jin och jordägaren tog därav 200.
1930 var det bättre. Då fick vi 900 jin. Jordägaren tog då 700 jin
från mig. Han sade: »Du betalade ingenting 1928 och du är
skyldig 250 jin från 1929. Men jag är storsint ty tiderna var dåliga och
jag tar inte ränta och ränta på ränta.» Vi återbetalade sedan denna
skuld med mellan 30 och 60 jin om året.
Om KMT hörde vi inte talas och ingen sade någonting om Sun
Yat-sen. Och om någon sade något om KMT eller Sun Yat-sen
eller revolutionen har jag väl glömt det. Vi är ju alla bara obildade
jordbrukare och vi glömmer så lätt. Livet fortsatte som förr. Allt
var som vanligt. Men 1932—33 hörde jag talas om Röda Armén.
»Det finns nu en röd armé. När den kommer slår den ihjäl alla
jordägare och alla herrar.» I andra byar kom nu vid den tiden
ämbetsmän och officerare från KMT men vi såg aldrig någon i vår
by. Jordägaren sades dock ha ätit middag med dem. På en gång
fick jag då reda på att det fanns KMT och Röda Armén och hörde
om revolution.
Ma Shou-chen som förestod pennnigutlåneaffären Tsunteh och
som var jordägarens representant talade med oss om KMT och
kommunisterna. Han sade: »KMT vill ert bästa. KMT är god.
Kommunisterna däremot vill stjäla er egendom och ta era kvinnor
från er. Kommunisterna kommer att dela era kvinnor sins
emellan. KMT skyddar er mot detta.» I vår by blev aldrig någon slagen
eller satt i fängelse av jordägaren. Det behövdes inte. Ty om man
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
