Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkmilisen - Li Hung-fu, bataljonsledaren, 33 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spannmål i arrende per mu. När KMT sedan flydde och 8: de
Infanteriarmén kom delades jorden upp och vi fick 30 mu god jord i
dalgången samt 100 mu mager och torr jord uppe i bergen. Nu blev
livet bättre. När vi hade jord och inte behövde betala arrende till
någon fanns det nog att äta för oss. Vi skaffade oss en oxe och en
åsna. Kläder var det inte så gott om förstås, våra var dåliga, men
äta oss mätta kunde vi.
Sedan kom Hu Tsung-nan. Vi flydde upp i bergen. Vi tog åsnan
med oss och lastade packningen på den. Den dog av svält ty det
fanns inget foder däruppe. Vi tog oss till Kelaikou by en 50 li
härifrån. Jag hade gått med i Unga Pionjärer när jag var tolv år
gammal och anslutit mig till Självförsvarskåren när jag fyllde femton.
Vi skulle hjälpa gerillan. Vi skulle lämna den upplysningar om
fienden, vi skulle undersöka främlingar och fråga ut dem, ta rätt
på vilka som var fiender. Byborna runtomkring kände vi ju alla
men det gällde att kontrollera alla främlingar som kom till byn.
När vi hade flytt till Kelaikou by var detta fortfarande min
uppgift.
Hu Tsung-nan organiserade också någonting han kallade
»Själv-försvarskår». Deras agenter kom till byn. Vi tog fast två, surrade
dem med rep och sände dem till gerillan högre upp i bergen. Vad
som blev av dem vet jag inte, vi frågade inte, vi hade annat att
tänka på.
En dag stod jag på vakt i byn. Då kom en av Hu Tsung-nans
soldater alldeles ensam. Jag kallade på de andra och vi drog oss
undan så att han inte kunde se oss. Vi lät honom gå rakt in i byn.
Han gick in i en grotta. Där tog vi honom som i en fälla. Han hade
grå uniform. Hu Tsung-nans soldater hade både grå och gula
uniformer. Folk sade att de gula uniformerna hade han fått från USA,
vad vet jag. Det var i maj detta hände. När han såg oss kastade han
den spannmål han hunnit roffa åt sig. Han skulle försöka fly. En av
karlarna tog då fast honom och vi två andra hade ett rep i
beredskap. Vi surrade in honom i repet så han inte kunde röra sig. Sedan
sände vi upp honom till gerillan. Han såg mycket orolig ut när vi
bar bort honom. När han kom till gerillan sade han: »Slå inte ihjäl
mig. Jag är också bara en jordbrukarpojke. Jag tycker inte alls om
att vara soldat, jag blev tagen med våld in i armén.» Gerillan
svarade: »Vi skall inte slå ihjäl dig. Vi kommunister slår inte ihjäl
våra fångar. Vi skall omvandla dig.» Sedan uppfostrade de honom
och därefter släpptes han för att gå hem till sin egen by, där skulle
han tala om vad 8:e Infanteriarmén var för något och vad vi ville
och hur vi behandlade fångar.
Sedan tog vi oss tillbaka till Liu Ling. Det var under ockupa-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
