- Project Runeberg -  Rapport från kinesisk by /
216

(1967) [MARC] Author: Jan Myrdal - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkmilisen - Li Hung-fu, bataljonsledaren, 33 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tionen. När vi kom tillbaka såg vi att Hu Tsung-nan förstört
allting. Vi hade haft både hus och grotta. Men huset hade trupperna
rivit, grottans fönstervägg hade de eldat upp, alla våra kokkärl och
husgeråd och krukor hade de slagit sönder. De hade använt
mycket kraft till att slå sönder våra saker. De var sådana. Vår oxe hade
de ätit upp och vår spannmål hade de funnit och stulit. Vi lånade
en grotta av Chang Chen-pong, han bor nu i Sjumilabyn. Det året
kunde vi bara bruka tre till fyra mu.

På våren 1948 var det helt slut på vår spannmål. Då åt vi
alm-löv och agnar. Folk var mycket hungriga. När 8:e Infanteriarmén
kom tillbaka lämnade de lån åt folket. Jag lånade 20 dollar. Sedan
körde jag förråd åt Självförsvarskåren en tid. Därefter började vi
bruka jorden igen.

Då bodde jag hos styvfar Ma Hai-hsiu. Han gick in i
Arbetsbyteslaget. Det omvandlades sedan till Arbetslaget för Ömsesidig
Hjälp. Det var ingen större diskussion om saken. Min oxe var usel
och jag hade svårt att klara mig. Arbetslaget för Ömsesidig Hjälp
var till nytta för oss. Jag hade varit ledare för Arbetsbyteslaget men
i Arbetslaget för Ömsesidig Hjälp blev Ma Juei-ching ledare.

Därefter diskuterade vi frågan om jordbrukskooperativet. Vi
sade: »Låt oss plöja upp rågångarna, de är bara i vägen.»
Dessutom hade det alltid varit svårt att avgöra vem som stod i tur att
få sina åkrar plöjda eller skördade i Arbetslaget för Ömsesidig
Hjälp. Det var en lång diskussion. Första dagen anmälde sig tolv
familjer till jordbrukskooperativet. Jag var en av dem. Andra
dagen anmälde sig fem familjer till. Li Hai-yuan som varit med om
att grunda jordbrukskooperativet drog sig då ut ur det och sade
att han ville bli ensambonde igen. Men det gick inte så bra för
honom som han trott. Det gick som vi sagt att det skulle gå och till
slut fick han ansöka om inträde igen.

Nu gifte jag mig och flyttade från styvfar och upprättade mitt
eget hushåll. Det var år 1952. Det var många som gick in i
ungdomsförbundet då. Jag märkte detta och funderade på det. Jag
ansåg att jag kunde tjäna folkets sak bättre om jag var organiserad.
Den som rekommenderade mig till ungdomsförbundet var Jen
teh-wans son Jen Huai-wan. Men den som betydde mest för detta mitt
beslut var Li Hai-chun som nu sköter folkkommunens
kreditavdelning. Han var sådan som jag skulle vilja vara. Han talade och
uppträdde alltid ärligt och måttfullt. Han var alltid korrekt, han
hjälpte alltid alla byns invånare utan att visa mannamån. Han var
alltid lugn och samlad och kunde alltid säga det förlösande ordet.
Jag förstod att detta berodde på att han var organiserad. Därför
ansåg jag att jag borde organisera mig. Att vara medlem av en or-

216

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:09:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rfkb/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free