Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrarevolutionär - Li Hsiu-tang, 38 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre. Trivdes bättre och åt bättre.
Mor brukade säga: »Om det inte varit för japanerna så skulle vi
ha suttit inne i staden. Vi skulle ha haft alla våra fastigheter och
inte behövt leva så här. Men deras bomber förstörde allt.» Sedan
hörde vi att Japan nu var slaget men att det blivit ett nytt krig
mellan kommunisterna och KMT-regeringen. Nu hårdnade läget
och jag upphörde med gatuförsäljningen och skötte kvarnen i
stället. Jag brukade ofta tänka på vad som kunde hända. Jag ville ju
egentligen leva ett bekvämare liv. Det var jag van vid sedan
barndomen. Trots att livet inte var så gott som förr var det dock bättre
än de flestas. Kvarnen malde 300 jin om dagen. Det gav en del.
Det talades mycket om kriget mellan kommunister och KMT och
jag undrade vad som skulle hända. För säkerhets skull gick jag med
i milisen. Jag hade ju alltid varit Ung Pionjär. Mor sade: »Om
vi inte haft olyckan att bo i Yenan utan levat i KMT-området så
skulle vårt liv vara lyckligt.» Alla de äldre i familjen sade detta
och jag tyckte likadant.
Sedan hörde vi att 8: e Infanteriarmén skulle dra sig tillbaka och
att general Hu Tsung-nans trupper skulle komma. Innan
evakueringen hölls ett massmöte inne i Yenan. Där citerade man
ordförande Mao, han skulle ha sagt: »Behålla Yenan förlora Yenan.
Överge Yenan behålla Yenan.» På detta möte kände jag mig
förvirrad, visste inte vad jag skulle tro. Sedan kände jag oro i hjärtat.
Man visste ju inte vad det skulle bli av det hela och det gällde att
hålla rätt kurs. Det är alltid så i krig. Man kan aldrig vara säker.
Vi var oroliga och mor sade: »Om vi ändå hade varit i
KMT-området hela tiden, nu vet ingen vad som kan hända.» Sedan
evakuerades Yenan och jag såg 8:e Infanteriarmén dra bort. Därefter
kom general Hu Tsung-nans trupper och jag hade aldrig sett så
många soldater förr. De hade modärna vapen och kanoner och allt
och jag tänkte: »Nu är kommunisterna knäckta i alla fall.»
Jag minns den dag då KMT-trupperna marscherade in. Vår
kvarn låg på andra sidan floden. Den hade vi försökt skydda. Folk
hade fått order om att evakuera sina ägodelar och gräva ner sin
spannmål. Det hade gått trögt med detta. Först sista dagarna hade
man försökt gömma undan spannmålen. Nu hade jag och Tuan
Fu-yin och några andra dragit oss upp på Naopanshan alldeles här
bakom. Vi hade några flaskor brännvin med oss och satt uppe på
berget och drack och pratade. Då såg vi trupperna komma. Klockan
var tio. Det var just som folk skulle gå ut med getterna. General
Hu Tsung-nan hade låtit sina trupper marschera i två avdelningar
mot Yenan. Den ena avdelningen kom från Kanchuan och den
andra från Ichuan. Nu kom armén från Ichuan. När vi satt där och
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>