Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partiet - Li Yiu-hua, Gamle Sekreteraren, 57 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit ute och spelat bort familjens pengar. Hasardspelet var en
förbannelse häruppe förr. Vi var en stor familj om tjugo medlemmar.
Men äldste bror skötte sig dåligt och när jag var tretton år fick jag
gå ut som daglönare. När jag var sexton år dog mor. Livet blev
svårare och svårare. De sex äldre bröderna var nu gifta, de två
yngre var ogifta. Då delade vi upp familjeegendomen och eftersom
jag varken hade hustru eller barn fick jag bara mig själv. De andra
hade fler munnar att mätta och de delade på vad som fanns.
Det var ju så att vi varje år hade slut på vår spannmål och då
behövde vi låna av jordägaren. Vi fick betala tillbaka efter
höstskörden. Räntan var lite olika olika år. Det berodde på hur
skörden varit. Den lägsta räntan var att vi lånade 300 jin och
återbetalade 390 jin. Den högsta var att vi lånade 300 och återbetalade 450
jin. Ju sämre det var för oss och ju värre missväxt ju högre ränta
fick vi betala. På det sättet tjänade alltid jordägaren vare sig det
var stor skörd eller det var missväxt. Han vann alltid. När vi
betalat arrende och skuld och ränta och skatter hade vi inte mycket
kvar. Vi fick låna pengar också till kläder och redskap. I början
höll sig penningräntan till omkring 3 % i månaden men sedan steg
den till 5 % i månaden och till slut var den uppe i 10 % i
månaden. Vi kunde inte alltid betala tillbaka och skulden steg med ränta
på ränta. När vi gjorde bouppdelning hade vi 400 silverdollar i
skuld och 6 000 jin spannmål i tillgångar förutom olika små
ägodelar. Eftersom jag var ogift uteslöts jag från bouppdelningen och
de äldre och gifta bröderna delade sinsemellan upp skulden och tog
var sin del av spannmålen. Jag fick visserligen ingen spannmål men
jag var å andra sidan skuldfri. Min yngre syster var då redan gift.
Jag var sexton år och kunde klara mig själv så jag gick till Yaping
by 30 li längre bort.
Där tog jag plats som dräng åt en jordägare som hette Chang
Ming-liang. Jag tänkte att jag skulle arbeta hårt, samla ihop
pengar och så småningom få så mycket att jag kunde gifta mig och bilda
familj. Det har ju alltid varit så här i norra Shensi att vi arbetat
hårt. Vi brukar säga att i norra Shensi får man leva på svinmat
och arbeta som en häst. Förr i tiden under det gamla samhället
fanns det en liten grupp som levde i lyx, men inte ens de hade
brokad och silke och sådant. Vi andra fick leva på kli och agnar och
vilda örter sex månader om året. Nu är livet bättre, men det är
fortfarande hårt och det är långtifrån så som vi vill att det skall
vara. Men arbetat har vi alltid gjort. Det har också varit hedervärt
att arbeta. Den som var känd för att kunna arbeta hårt var hedrad.
När det kommer folk från nedre Shensi hit till oss på Iao dung till
exempel kan vi se det. Även om de varit jordbrukare där nere så
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
