Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partiet - Li Yiu-hua, Gamle Sekreteraren, 57 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet de inte vad som menas med arbete hos oss i norra Shensi. De
kan helt enkelt inte arbeta som vi.
Nå, jag började alltså som dräng hos Chang Ming-liang och jag
sade till honom: »Jag tänker arbeta mycket men jag kommer inte
att ta ut min lön förrän jag gifter mig. 20 silverdollar om året pius
mat och husrum vill jag ha.» Det gick han med på. Jag arbetade
på detta sätt i fyra år och eftersom jag arbetade så mycket hade vi
inga konflikter. När jag var tjugo år gammal förlovade jag mig.
Jag var ju ensam och jag ordnade äktenskapet själv. Vid tjugoett
års ålder gifte jag mig. Då hade jag åttio silverdollar innestående
hos Chang Ming-liang. Men jag behövde hundra silverdollar för
att gifta mig. Jag lånade därför tjugo silverdollar av honom. Han
tog ingen ränta av mig. »Då du inte tagit ränta av mig för de pengar
du haft innestående hos mig skall jag inte ta någon ränta av dig
för lånet», sade han. Jag fortsatte att arbeta som dräng till år 1934.
Vi var nu två i familjen och jag fick ut min lön både i kontanter
och i spannmål. Jordägaren tog ett par silverdollar om året för min
skuld. Jag var känd som en god arbetare och det kom ett par andra
jordägare till mig och bjöd mig högre lön för att jag skulle gå till
dem. När min husbonde hörde detta blev han rädd för att förlora
mig och ökade min lön. Till slut var jag förman och hade trettio
silverdollar om året. Ty det var ju så också i det gamla samhället
att den som arbetade ordentligt var respekterad även om han bara
var dräng eller daglönare.
Men det hade hänt mycket annat under dessa år. Det hade varit
hårda år. 1928—-1929 hade vi hungersnöd. 1928 var skörden dålig
och på våren 1929 började slavhandlarna komma upp till byarna
i norra Shensi. De köpte barn i byarna. Det var många som såldes
då. Från norra Shensi brukade man sälja barn till Shansi och
Ho-pei. Pojkarna såldes till barnlösa familjer som ville låta släkten
leva vidare och flickorna såldes som brudar eller ner till städerna.
När flickorna såldes förde slavhandlarna bort dem och vi vet inte
vad som hände därefter. De flesta hörde aldrig av sig. Det blev
bara tyst. Det var flera stycken här i Liu Ling by som upplevde
detta. Två av Ching Chung-yings yngre bröder såldes till Shansi
och Chia Ying-lan såldes själv till Hopei och inte förrän efter
befrielsen fick hon kontakt med sin syster och kom till rätta. Senare
på våren svalt folk ihjäl.
Jordägarna var omänskliga och grymma. De hade själva
spannmål nog. De hade stora spannmålslager. Men de gav ingenting till
sådana som inte hade jord att sätta i pant. De krävde säkerhet för
lånen. De brydde sig inte om nöden. Jag arbetade hårt och vi två
klarade oss. Vi var ju bara två. Men om Chang Ming-liang sålt sin
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>