Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
sparrarne 1 under det låga taket och när moster hördes komma i
trapporna bärande ett par väldiga grötfat hängde sig pojkarne i
ändarne af spjelorna, så att dessa med brak afbrötos. I
förskräckelsen fällde gumman faten så att gröten öfversvämmade den smala
krokiga trappan och sprang ned till verkstaden i undra våningen
skrikande att taket ramlade öfver gossarne. När mästarn och
gesällerne, trampande i den heta gröten hunnit med största
brådska upp till gossarne, hade dessa kastat spjelorna undan,
och suto alla menlöst och allvarsamt läsande, och förundrade sig
högeligen öfver hvad som vore å färde.
Man har anmärkt såsom något egendomligt att Runeberg
var född och vexte upp i en småstad, der handel och sjöfart
upptogo förnämsta, ja kanske enda rummet i menniskornas
uppmärksamhet. Dock torde 2 kanske förhållandet 3 ej varit alldeles
sådant 4 i alla kretsar i staden.
Genom hvad jag i mitt förälldrahem härom hörde, har det synts
mig som om härvid kunde finnas äfven andra synpunkter att se
sakerna ifrån. Min far hade varit tullförvaltare i Jakobstad, men
flyttade 5 1810, till Åbo, der han utnämnts till Kamrer i
»Regeringskonseljen». 6 Han var syskonbarn till Runebergs far. Jag
minnes att jag hörde mina förälldrar välvilligt tala om »Farbror
Runeberg», och att han af min far ansågs äga någon boklig
bildning. Han hade”7 ock varit student. Med vänligt intresse
hördes ock förälldrarne sednare nämna sonen Ludvig, och att
han hade godt namn om sig i Wasa skola. Också minnes jag att när
denne kom till Åbo för att taga studentexamen, han besökte
förälldrarne och att min mor då kom ut till oss och runkade klagande
på hufvudet, i det hon sade sorgligt: »stackars gosse hvad hans
rock är losliten.»
Ynglingens drägt, (liksom hans lif i öfrigt) fick länge nog vara
den tarfligast möjliga, för att kunna till hemmet sända helst
någon liten del af den ringa penning han som lärare för andras
barn kunde förvärfva. Sjelf var jag alt för liten, på tredje året
gammal, då jag fördes från Jakobstad, för att jag 8 genom egen
erfarenhet skulle veta något angående lifvet i staden, men af
mina förälldrar hörde jag (sednare) ofta talas derom och tycker
mig ha ett slags begrepp om lefnadssättet der.
1 och
2 dock att
3 kanske
4 i en del kretsar
5 enligt hvad jag tror i januari
6 s economie departement.
7 ju
8 af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jun 15 15:37:24 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rfminpenna/0026.html