22 Sjöströms ändring, utan ringaste likhet med hvad Runeberg hade skrifvit, lydde: Hur skönt du smekte Min flickas hufva, Och ystert lekte Med menlös dufva. Om aftonen hos Farbrors berättade mig Runeberg såväl om ändringen som ock huru Nervander helt uppretad kommit till honom för att förebrå honom den misslyckade ändringen, den han trodde Rbg sjelf hade gjort. På hemfärden om aftonen i stora familjevagnen, hvilken då som vanligt var i rörelse för att forsla barn och barnabarn, m.fl. återberättade jag hvad Runeberg hade förtäljt mig, men fick af en af husets gifta döttrar ett temmeligen onådigt svar: hvad vore väl Runeberg att han skulle kunna anse sig tillständigt att knota öfver en ändring gjord af en Sjöström. Min hänryckning öfver sången är något som jag ej tycker vara skäl att omtala, såsom af föga intresse 1 då det icke är något upplysande angående Runeberg. (Sednare tillagdt: Då jag 2 nu ser att Lagus i Östra Finland 3 omtalar hvad jag härom för honom berättat så må jag dock här dock nämna det. Då jag nemligen just hade läst solsången, kom till mig en god vän. Jag sprang i min ifver emot henne sägande: »läs, läs. Icke är det Tegner och icke är det Franzen, men låt se om han ej med tiden ännu kommer att öfvergå dem bådal») Af hvad anledning Runeberg om hösten 1827 ernade lemna sin post som lärare för Erkebiskopens faderlösa son- och dotterbarn, erinrar jag mig numera icke, 4 möjligen hade man ernat att nästa vinter låta dem 5 börja gå i skola. Den fjerde September hade han just hunnit flytta sina få tillhörigheter till Asessor Julin, der han antagit plats som informator, då om aftonen den eld utbröt som lade nästan hela Åbo stad 6 i aska. Bland ofulländade dikter af Runeberg finnes ett (Benämnd Midsommarfesten och förlofningen) längre episkt stycke, som vid första afdelningens 7 slut bär8 datum. d 4 sept. Ett sednare 9 häfte 1 för 2 just 3 nämner 4 troligen 5 all 6 -en 7 benämnd Midsommarfesten 8 samma olycksdags 9 Förlofningen afdelning litet