23 är påtecknad fortsättning Den 1 augusti. Detta poem är icke ernadt att ingå i samlingen Runebergs efterlemnade arbeten — Liksom icke eller »Vargen»1 en episk digt, skrifven på en gästgifvare gård under en resa i skolåren, och hvaraf äfven finnes en sednare bearbetning, betydligt vidlyftigare men ännu bärande spår af författarens omogenhet. Om natten, sedan elden hunnit till den något afsides liggande Erkebiskopsgården, hade äfven der ett uthus hunnit bli antändt. Bland de släckande som lyckades rädda huset och derigenom öfriga på tomten liggande byggnader, var nu äfven Runeberg. Under somrarne hade Farbror med de sina alltid vistats på Prestgården i Pargas, Erkebiskopens anex. Nu qvarstadnade famillen äfven öfver vintern och Runeberg, som nu ej kunde öfvertaga den tillernade befattningen hos Julins, hvilka sjelfva ej ägde ett hem, 2 återfann nu det förra hemmet på Pargas prästgård, der han ock nu mera blef altmer ansedd nästan som barn i huset. Erkebiskopen sjelf var vid denna tid en liten gubbe med långt silfverhvitt hår deladt eller rättare uppkammadt midt i pannan och vackert lockigt fallande öfver rockkragen. Hans sommardrägt på landet var alltid en nästan hvit nankinströja af den mest mjella renhet och glänsande slät, hopbunden med band fållade af samma tyg, knäbyxor af svart kläde, på hufvudet en svart halmhatt kringknuten med ett svart band med hängande ändar. I handen bar han dessutom en sjelftäljd käpp vid sina vandringar. Regelbundet hvarje dag for han, rodd af en betjent, till sina fiskkrokar, dem han sjelf skötte. Här på landet trifdes han godt omgifven af de sina och de lifliga ögonen tindrade vänligt och gladt, och rosor hvilade ännu på kinderna. I hemmet, såväl i staden som på landet, var han alltid vänlig och utomordentligt tålsam och god mot alla, den mest älskvärde make och i allone rent af ljuflig med sitt godsinta och tillika spirituella leende lekande på läpparne. Biskoppinnan, hans hustru, satt vanligen i sin gungstol och stickade, emellan det hon stundom gjorde en rond i hushållet, som af hushållerska sköttes. 3 Hon var en af gamla tidens fruar, utan särdeles bildning, och förstod alsintet af sin mans lif och sträfvanden, men bemöttes af honom på det älskvärdaste sätt. Gumman såg för öfrigt ståtlig ut och förde sig i sällskapslifvet temmeligen bra, ehuru det ej alltid ville lyckas, när hon, efter den då 1 ett 2 åtföljde 3 det hon något vandrade i sitt hushåll.