41 Men saken var icke så lätt att bestyra Jag tänkte i dagar, jag tänkte i fyra Och kunde ej finna ett bättre knep Än köpa mig hampa och tvinna ett rep. Jag månde ock redan så färdig vara Att jag valde ibland taksparrarna bara Då rann mig i hågen min gräsliga längd Om jag dertill ännu skulle tågna som hängd. Så gick det om ända med det förslaget Nu måste jag lefva och det i draget Om ej Du Dig förbarmar, min käraste skatt, Och hjelper mig snart till hvila och natt, Ty det enda jag mer till min frälsning kan göra Är sådant att knappast det låter sig höra, Det vore att hoppa ur fönstret burdus På något högt två eller trevånings hus. Men det vore dock gräsligt att störta i backen Sen man fått sig en ottapunds flicka på nacken Och derför förkastar jag detta projekt Om mitt sinnelag vore än alldrig så käckt. Men emedan du ren är så tung mig vorden Att jag knappast kan hålla mig rak på jorden Så sänds dig ett hiskligt kålhufvud nu För att ätas och göra dig tyngre ännu — Så har jag nu ernat att börja dig göda För att tyngas ihjäl i min vedermöda Och hoppas du snart blir tillräckeligt tung Emedan du än är så vacker och ung. Ett annat skämtstycke från denna tid, vill jag äfven här intaga, ehuru väl öfverdådigt det är. Det åtföljde ett häfte verser, men hvilka de voro minnes jag numera icke, möjligen, ja troligen var det någon del af svartsjukans nätter. Dedikation. Nu åter du grymma förargliga flicka Jag fallit på rådet att verser dig skicka Och allt för att göra mitt bästa dertill Att få kyssas och smekas, så ofta jag vill, Ty allt sen du svarade ja, på min fråga Jag suckat och brunnit af kärlekens plåga Men hvar gång jag nalkats din rosende läpp Så månde du unnat min näsa en knäpp. Nog är det väl bra att förlofvad vara