51 derhuggna af många ärr, väggarna otapetserade och mörknade af tiden, men med påklistrade pappersrimsor åstadkoms en slags jemnhet på dem, och så öfverströkos de med ljus färg. Med golfven kunde dock ingen förbättring åstadkommas. Till yttre rummet, förmaket, fingo vi af min mor de möbler dem vi ännu begagna 1 i vår salong, nemligen Petersburgska fabriksmöbler i föga stilfull form. Till sängkammaren inroptes å auction gamla rottings stolar hvilkas söndriga botten borttogs, bror Fredrik och Runeberg betsade upp dem, sitsarna stoppades och jag beklädde dem med tyg af tvenne gamla bombasins klädningar, 2 Af en bortresande student köpte Runeberg en soffa, alt bekläddes med samma klädningar. Gardiner ägde vi icke. Men icke allenast vi sjelfva, utan ock våra bekanta ansågo oss att ha ganska nätt,och de syntes trifvas där bra. Min mor, numera blifven ensam, delade med oss sitt förråd af husgeråd och linnekläder. För medelst förfärdigande af allehanda fina arbeten hade jag samlat en liten summa för hvilken inköptes hvad som af sådant yttermera behöfdes, och så hade vi alt ordnat, utan att Runeberg derföre behöfde öka den skuld han under sin studietid varit tvungen att åsamka sig. Vid denna tid var Runebergs mening den att qvarstadna vid Universitetet der han nu var lönlös docent och amanuens vid Consistorium. Blefve han engång professor, hvad skulle man göra med en så stor inkomst, den saken funderade vi en gång styft uppå, då vi spatserade fram och åter på salsgolfvet. Vid Universitetet var fordom vanligt och torde väl möjligen så vara ännu, att tvenne studenter slöto sig tillsammans, läste tillsammans och togo examina tillsammans. Ofta delade de äfven qvarter och kost, dock var detta icke gifvet. De tvenne ynglingarne nämndes ock sedan så ofta tillsammans att det blef som en slags firma. En sådan firma var i Åbo »Runeberg och Nervander» Ännu någon tid efter flyttningen till Helsingfors nämndes de sålunda tillsammans, men då de snart fingo hvardera eget hem och famille, och altmer skildes genom olika studier och många andra omständigheter, så hörde de numera småningom icke så tillsammans som förut. Runeberg egnade sig alt mera åt poesin. Nervander som väl småningom började ana att ej poesin vore det mål som kunde skänka honom lagrar, egnade sig alt mer 3 uteslutande åt vetenskapen. Likväl skulle jag tro att han alltid dock kastade längtande blickar åt poesins förlofvade land. Vacker, snillrik och blixtrande qvick som han var, blef han ock väl mera 1 som salongsmöbler 2 den ena min, den andra min systers. 3 endast