60 måste dock få qvarstå oförklarad, för att icke alt för mycket bredas ut. Långsamt och tryggt hade Ahlstubbe gått sin akademiska bana framåt, och 1 tog nu, femton år efter 2 det han blef inskrifven som student, sin medicine Licentiat examen. Någon tid3 hade han konditionerat på Paso, och varit en intresserad deltagare i nöjen och sysselsättningar der, så t. ex. att skrifva s. k. baut rimés. En dotter i huset Fredrique Julie, hade blifvit hans hjertas ideal, och spefåglarne, hans vänner, höllo gerna härom gyckel med honom. En dag då han låg ganska hårdt sjuk i svår frosse, besökte honom Nervander, hvarunder han roade sig med att skrifva på ett på bordet liggande papper: »Farväl jag dör af frossa, Farväl, farväl, Fredrique Julie, Mig döden skall förlossa Ifrån ditt hårda tyranni. Jag var din slaf, o tossa! Nu är jag ändtligt fri.» Sedan Nervander bortgått, träffade Runeberg komma, såg 4 papperet ligga på bordet och gjorde följande glossa. På vettet fel, på istret, Blott jemmer i hvarenda rad, Är jag nu vid registret Utaf mitt lifs jeremiad. Snart kulna stormar lossa De gulna blad deri Farväl jag dör af frossa Farväl, farväl Fredrique Julie. Ej skall jag mer, med flera, Knäböja vid din stolta thron, Ej mera bautrimera Min arma kärlek och passion, Men nu din grymhet trotsa i rimlös poesi, Mig döden skall förlossa Ifrån ditt hårda tyranni. 1 blef 2 student 3 derunder 4 lappen