78 och skratt blandades med de mest djupsinniga argumenter, det lifligaste, varmaste intresse för sak, och den djupaste öfvertygelse hos en hvar om sanningen af hvad 1 han förfäktade. Det var ett vaket allmänt intresse, icke den enas eller andras personliga fåfänga eller sjelfdyrkan som här kom ifråga. Sådana funderingar om huru Rbg skulle af harm eller andra oädla motiver hafva skrifvit sina litterära uppsattser, förefalla mig att hafva smått tycke med ett uttryck fäldt af en tjensteflicka vid denna tid. En ifrig dispyt hade pågått angående hvad som i de eller de förhållanden kunde passa sig för en flicka. »Hvad var det för en flicka som herrarne grälade om? frågade af sin kamrat en tjenarinna som i rummet invid åhört samtalet. Man vill ej gerna gå in på att tro det någon kan intressera sig för en allmän fråga, det måste nödvändigt vara enskildt intresse som drifver. Ungefär så tycktes man mena om Runebergs kritiker, de kunde icke få gälla för hvad de voro, ett ordande i ett allmänt ämne, nej det måste vara ett gräl af egennyttiga motiver. Härvid är jag 2 skyldig att anmärka, att till den stränghet med hvilken Runeberg förfor mot tvenne författare, dock fanns äfven ett annat motiv än det rent litterära intresset. Desse tvenne voro Dahlgren och v. Beskow. Harmsen öfver de verkliga förföljelser hvarmed desse hade hetsat den 3 kände Kapten Lindeberg, Stockholms Postens dåvarande redaktör, benämnd med spenamnet: Farbror Mårten, skref Runeberg och insände till Stockholms Posten en »Vårsång» i Dahlgrens manér och på det befängdaste parodierande det, och hvilken han ock sedan upptog i den skarpt gycklande recensionen af Dahlgrens Kalender Freja. (hvilken i mångt och mycket icke kan begripas, om man icke är mycket hemmastadd i Dahlgrens arbeten, eller stycke för stycke med dem jemför parodin. Ja, t. o. m. då går mången udd förlorad liksom ock det mesta af gycklet med 4 den då utkommande litterära tidningen Heimdall, hvilken högst komiskt parodieras i den vidfogade imaginära tidningen Gjallarhornet). Det berättades sedan från Stockholm att en afton då Franzén, som vanligt, om qvällen tidigt gått till sängs och sedan läst tidningarne för dagen, hade han, uppstigande ur bädden i sin nattkostym, gläntat på dörren till yttre rummet och inkallat till sig sin adjunkt, författaren G. H. Mellin, som der just satt till bords med famillen, för att skrattande meddela honom det obeskrifligt 1 en 2 dock 3 då mycket 4 tidningen Heimdall