89 Linsén som exempel åtskilliga så väl i Finland som utlandet, hvilka på utmärkt sätt tolkat de gamle och fortsätter sedan: »Vuxen sin medsökande i Classisk lärdom, i estetiskt hänseende öfverlägsen, eller rättare oförliknelig, är, efter min öfvertygelse Elgskyttarnes sångare, redan af naturen kallad till en lycklig tolk af tankens och snillets fordna heroer, och derigenom till en ledare af den academiska ungdomen, som också med förtroende hyllar sig till honom. Hans Latinitet är skön och det fulländade svenska föredraget, lära ej engång obilliga domare våga bestrida. Af vigt är äfven denna omständighet. För att öfversätta väl de gamle måste man känna alla modersmålets tillgångar, ja kunna rikta det med nya. Detta förmår endast en skald. Att min öfvertygelse ej är allas, vet jag förut. Det är ingen ny företeelse, att Poesiens värde som bildningsmedel nedsättes, ja förnekas. Om ock många finnas, som med känsla läsa det sköna stället i Ciceros oration pro Archia (här följer i andragandet en något lång citation som här uteslutes) så är likväl antalet vida större af dem som lemna sitt bifall, om ej högljudt, åtminstone tyst till den not hvarmed anförde ställe beledsagas i Westerås editionen (och så vidare när man betecknadt stället.) Noten lyder så: »I gamla tider var en Poet ett stort Creatur, som t. ex. Homerus. Dock i sjelfva verket skämde de bort Lärdom och vishet, invecklande densamme i så många mörkheter och fabler, att man ännu icke hunnit att hitta på deras rätta upplösning». Och bland dem som beundra poesin, smärtar det i alla fall rätt få, att om henne kan sägas: laudatur et alget. Hon har, altifrån Homerus’ tider haft skäl att med Sappho hos Grillparzer höja denna klagan: Ej utan mening sånggudinnan valt Den ofruktbara lagern till sin prydnad Den trycker kall och doftlös hennes tinning En svag ersättning för så månget offer. Det är så tomt på mensklighetens höjder Och evigt är den arma konsten tvungen Att tigga utaf lifvets öfverflöd». Detta torde väl varit ett det 1 fullaste erkännancde som till denna tid officiellt hade fallit Rbg till del. Huruvida Consistorium delade Linséns åsigter är lätt insedt, Gyldén fick främsta rummet på förslaget och sedan tjensten ,, och Runeberg blef sedan Lektor i Borgå. : 1 amplaste