90 Mindre kändt torde vara, att det sednare var i fråga att genom något skildt understöd fästa Runeberg vid universitetet, hvilket han dock afböjde 1 Någongång har man på sednare tider sett påståendet att Runeberg skulle lutat åt fennomani, dock torde det endast varit af personer hvilka önskat att för sina egna åsigter finna ett stöd i hans gillande. Till bevisande af 2 påståendet har man anfört att Runeberg var en af stiftarne till Finska Litteratur sällskapet. Men härmed förhåller sig liksom med mycket annat som anföres af en eller annan utmärkt mans yttranden vid denna tid, och hvilka lämpade på nutidens förhållanden te sig helt annorlunda än deras mening var då de uttalades. Vid denna tid hade ännu ingen hittat på att 3 dela Finlands folk i tvenne fiendtliga läger. Det finska folket var ett folk, om än somliga till, att jag så må säga, enskildt modersmål, ägde svenskan, andra finskan. Det finska språket 4 var ännu mera i behof af ans och rykt än det svenska. Det svenska språket, odladt sedan långa tider, bar derföre ock ädlare frukter än det finska, men ingen hade ännu påyrkat att man5 borde öfvergifva det språk som talats af ens förfäder, som ens moder sjungit vid ens vagga, för att antaga ett annat. En hvar begagnade då ännu det språk som var honom sjelffallet, men äfven landets andra språk ansåg man som sitt modersmål, och ofta nog hörde man folk yttra sig skämmas öfver 1 (Ifall brefven i denna fråga ej ingå i häftet böra de här afskrifvas, likasom ock det bref till Snellman hvari han redogör för sina skäl att sednare icke söka professionen i Estetik, ifall icke detta, som troligt är, kommer att i häftet intagas). I häftet II af Rbgs efterlemnade skrifter ingå några bref belysande denna sak, likasom ock ett till J. W. Snellman, redogörande för Rbgs skäl att sednare icke ansöka profession i estetik. En af Runebergs fordne lärjungar frågade mig hvad mig syntes om Nordensk[i]ölds karakteristik af Runeberg i N:s sjelfbiografi. Mig syntes visserligen som om jag ej rätt igenkände Runeberg der, men då jag af hans verksamhet som Gymnasii lärare, icke känt något närmare, emedan han derom åt mig föra meddelade, så kan jag, hvad den angår, endast dömma efter hvad jag kan sluta till af hans sätt att tänka och hans karakter i öfrigt. Under de första åren af hans verksamhet som Gymnasii lärare, stördes hans lugn ofta af oroligheter ibland lärjungarne derstädes. Af alt detta hade jag ei noga reda på mycket, men mest dock nog för att se att det var störande för honom, och så mycket — — Så mycket vet och minnes jag dock att han alldeles icke var den som gillade någonslags slapphet i afseende å ynglingarnes förseelser, och alraminst då sådana voro utbrott af någon slags råhet, som ju det af Nordensköld omtalade bröllopsstojet måste anses vara. Hvarje motsägelse att ej tala om olydnad eller trots, försatte honom i häftig vrede, och vid tiden för det i Helsingfors hade Runeberg icke mycket... 2 sitt 3 tu- 4 behöfde 5 renegatlikt