102 näs, och bodde der sedan fortfarande hvarje sommar intill och med år 1868. Sedermera ifrån 1869, bodde vi äfven under somrarne i staden, emedan Runeberg numera svårligen skulle orkat med att utflyttas. (På vårsommaren, innan vi flyttade första året till Kroksnäs, skulle Runeberg göra en resa till Gamla Finland, dit årligen en lektor från Borgå sändes för att inspektera skolorna. Turen föll nu på Runeberg, och så beslöts att jag fick medfölja på färden. Nu besöktes utom städerna Sordavala, Nyslott, Willmanstrand och Kexholm äfven tvenne gånger Imatra, och likså tvenne gånger Pungaharju på hvilket en hel dag tillbragtes, men till Wiborg, ehuru ifrågasatt blef ingen färd, Runeberg längtade till stillhet och sina abborrar. Ett obetydligt, af Rbg på Pungaharju yttradt skämt, skulle jag väl knappt komma att omnämua, om icke äfven det blifvit helt annorlunda omberättat än det i verkligheten sades. Runeberg som aldrig visade sig sentimental var visserligen högst betagen af Pungaharjus skönhet, men långt ifrån att häröfver utgjuta sig i fraser, slöt han förtjusningsuttrycken med ett: »ja här är så vackert att det är nästan lika vackert som Hilda Holms lillfinger».) På Kroksnäs trifdes Runeberg 1 oftast bra. 2 Vanligen flyttade jag ut med barnen någon dag på förhand, för att han ej skulle besväras af flyttbråket och stöket, och när han då kom ut och fann alt ordnadt, och rummen prydda med löf granris och blommor, då syntes det behaga honom och fiskbragderna togos genast i skärskådande, hvilket väl ock var fallet när någongång undantagsvis hände att han genast åtföljde oss till landet, men då med mindre välbehag, när omkring honom måste pågå rustande och ordnande med så väl möbler som öfriga de utflyttade effekterna. Här bedrefs med all ifver fisket och jagten, och småningom vexte gossarne upp honom till sällskap och biträde. Som jag då trodde, äfven dem till nöje, men detta var förhållandet endast med jagten, af fisket hade de alla funnit sig högst besvärade då de en betydlig del af dagen fingo sitta vid årorna och ro, detta har jag sednare hört af dem sägas mer än en gång. Under det första året i Borgå 3 skulle jag tro att Runeberg skref gamle trädgårdsmästarns bref, åtminstone minnes jag med säkerhet att det var fallet med svaret på Stenbäcks polemik emot dem, att såsom någon, jag tror Dietrichson, uppgifver, Runeberg skulle på något vis personligt varit svårt berörd af pietistiska förhållanden var icke fallet, men då just vid tiden för hit- 1 vanligen 2 Fiskade och 3 skref