104 om hösten i dessa rum.) Detta skulle dock icke 1 hafva förmått att 2 göra mig lifvet svårt, men denna tid och den näst föregående var i många afseenden icke glad. Dock, huru ofta döljas icke just de bittraste tårarne under skämtet, och tränga de sig dock oemotståndligt fram, huru ofta får då icke t. ex. ett sjukt finger eller dylikt bära skulden (för tårar som trängt sig upp ända från hjertats djup.) Att sålunda jag och barnen jemte hushållsbråket nedflyttade 3 i undra våningen, hade dock sitt stora gagn med s g. Förlusten af en liten älsklig och kär gosse, Edvard Morits Adolf, född den 3 augusti 1848 (på Kroksnäs), och död den 26 october 1851, och flere svåra sjukdomsfall inom vårt hus, drabbade visserligen tungt äfven Runeberg, också hans eget bröst hade varit mera skralt omkring åren 1838—40. Han hade det dock nu vida trefnare och kunde lefva ostördare än om vi skulle bodt i samma våning. Icke ens stojet af de slutligen sju blefna gossarne, sedan Fredrik Carl föddes d. 7 oct. 18504 nådde honom deruppe, han kunde der hafva stillhet när han så önskade och ett gladt sällskapslif kunde ock sålunda der äga rum, hvari naturligtvis jag, när fruntimmers besök ägde rum, äfven deltog, ehuru mest med tankarna i nedra våningen, dit jag ock nödvändigtvis5 ofta nödgades springa upp och ned för en kall trappa. Svåra sjukdomar förde mig tvenne gånger till grafvens brädd och en nödvändig, dock kanske altför ansträngd verksamhet för barn och hushåll 6 dold oro och svikande krafter, gjorde att äfven modet stundom ville svika mig. Men som sagt, att vår bostad var fördelad på tvenne våningar, gjorde att den nedra våningens mörker och tråk föga behöfde inverka på den öfras ljusa 7 trefliga rum och gladare stämning såsom fallet kunnat bli om alt ledsamt skulle trängt sig närmare in på Runeberg, än som nu behöfde bli fallet. Kanske orätt att benämna nedra våningen mörk, då jag vanligen årligen med ljus färg öfverströk väggarne der, men de lågt belägna små fönstren och 8 rummens läge ned på jorden, vållade att intrycket af det hela syntes mörkt. Också såg Runeberg ogerna om jag i nedra våningen emottog någon om än huru nära bekant gäst, och föreslog vanligen att man skulle flytta samqvämet upp i den öfra. Der uppe kunde nu ock råda ett gladt sällskapslif sådant det 1 gjort mig oro 2 hafva förbittrat mitt lif 3 -s 4 behöfde han der störas af 5 sjelf 6 och marter i hjertat och dold sorg 7 re 8 det helas