108 jag nämnt att jag fungerade som Rbgs handsekter, men undertecknadt brefvet med mitt namn. »Icke brukar handsektern utsätta sitt eget namn», sade Rbg skämtande, satte sig upp och skref härom ett långt gyckel, mångdubbelt längre än hvad som skulle behöfts för affärens skull om han hade skrifvit om den. Ett annat skämtbref, som han i mitt namn skref dagen efter Walters födelse, 1 till min syster 2 vill jag afskrifva. Det lydde: Egen Carolina! Runebergs bref har redan underrättat dig om min resa. Det blef alldeles oförmodadt. Tänk om jag varit i Helsingfors nu, fast jag just ej är i mindre bryderi här. Du kan föreställa dig att ej ha det minsta i ordning bland villfremmande menniskor, med sådant tjenstefolk till. Lisette tycks väl röras af och ann och vara vid lynne, men jag har ej kunnat föreställa mig, att hon skulle vara så minneslös. Det är ändå en lycka att jag har henne helst att lita till, fast Gud skall veta att det nog märks att jag sjelf är orörlig. Åhå, fru Laurén är ändå fru Laurén, icke att jag just kan klaga på fru Calonius heller, ty nog gick alt bra, men visst är det ändå skilnad. I dag t. ex. är hon bjuden på stor bal till Handl. Silvius och blir borta hela natten, så att jag får finna mig så godt jag kan. Det har sina olägenheter med de der nåderna. Runeberg har låft att icke gå på balen, det är ändå en tröst. Han ligger i blåa kammarn näst intill min och är lättsöfd och outtröttlig som vanligt. Den stackarn får nu hålla till godo på en soffa, då Malmen har hans kammare der ren, men jag tror knappt att han skulle ge sig ro att vara så långt skild från oss om det än lät sig göra. Han får nu till nätterna ha bekymmer om de två äldre gossarne, och jag kan säga att han sköter dem så godt som natt och dag, så att han är just exemplarisk. Men jag har ännu icke nämnt något om den lilla. Doktorinnan vägde honom, han var på nageln sju och en half mark. Hon undrade att han var så fasligt liten, men Ludvig var icke heller större, då han blef född, och som jag kunde se, låg det lilla knytet nästan fast på sängen ännu då hon tog af. Likväl tyckte hon att han var rätt knubbig och fast i hullet och, det förstås, altför söt. Jag skulle ej så mycket lita på henne, men andra som sett honom försäkra detsamma. Fru Öhman var här redan i går aftse. Hon kunde ej nog beundra honom. Han är den vackraste af dina barn, sade hon flere gånger. Eljest är han helt och hållet efter hvad jag tycker, Runebergs afbild. Rätt snäll har han varit ända tills för en stund sedan, då han började knorra litet. Nu sofver han dock godt åter. 1 vill jag också här afskrifva 2 Carolina