111 ges politik gentemot Ryssland och England och sedan heter det) Der Berichterstatter entwirft darauf ein düsteres Bild von den Leiden Finnlands und fügt herzu: Das schrecklichste kommt noch. Runeberg, der grösste (!1) lebende Dichter der Christenheit, der Abgott aller nordischen Nationen, der Skalde seines Vaterlands, und der Freyheit, so weit es die Russische Censur gestattete ist verschwunden. Er ist nach Sibirien oder in das innere Russlands geschleppt worden. Seine Familie ist 1 unertröstlich». Ytterligare några funderingar om Sverge England och Ryssland, som vidare följa, afskrifver jag icke. Också detta bref blef obesvaradt, och likså dementin åt Augsburger Zeitung icke gifven. Skulle väl ock varit onödigt då Runeberg ägde bättre sätt att gifva ifrån sig tecken att han lefde. (Då Nadeschda 184[1] till jul utkom, låg jag sjuk, började få dagar derefter att yra, och när jag efter nära fyra veckors våldsam yrsel kom till medvetande, var ibland det första man meddelade mig, den glada nyhet att hela upplagan var utsåld. Detta var nu ett slående bevis på huru man nu alt mer uppskattade hans skaldskap. Om de små honorarier Rbg hittills erhållit äfvensom om allehanda ledsamheter han i bokhandelsväg var utsatt före, kunde väl vara skäl att orda, men då jag tror att Strömborg ärnar 2 skrifva härom, och jag lofvat lemna honom en hop materialier härtill, så befattar jag mig icke härmed.) Fråga har uppkastats angående när Runeberg 3 började att skrifva Kungarne på Salamis, och huruvida det skedde innan han börjat Fänrik Ståls sägner. Att af de stycken han sednare intog i samlingen, 4 åtminstone Molnets broder är af äldre datum, är kändt, men frågan gäller väl egentligen när han började tänka på att bilda en serie. Svårt är att uppgifva något härom, då jag fruktar att vilseledas af mitt minne. Härom kan jag icke med säkerhet något upplysa, endast det minnes jag, att när jag hade läst och beundrat första scenerna af »Kungarne på Salamis», och Runeberg talade något om sina funderingar i afseende å detta stycke, jag mente att hur vackert detta än vore, så dock nästan undrade jag öfver att han, såsom mina ord råkade falla: ville beta på allmänningen, då han ägde fördelen af att äga sin egen afskilda hage som ännu ingen begagnat och som dock egde så många egendomligheter. Skulle han redan vid denna tid hållit på med Fänriken, såsom ernad till ett helt, så hade jag ju föga kunnat fälla besagde uttryck, (hvaremot väl kunde hända att något 1 trostlos 2 orda 3 skref första akten af K 4 några äro af äldre datum som t. ex. Grafven i Perho