128 störande måste det alltid förefalla att se dem framställas i sin fulla hvardaglighet. Stundom kunde han skratta åt det besvär man gjorde sig att konstatera historiska fakta, angående personligheter som alldrig lefvat i verkligheten, åtminstone icke af honom kända, om än visserligen, då han i dem lyckats träffa och framställa som en igenkännelig lefvande menniska, en typ från den tid han ville skildra, så kan man ju icke heller påstå att icke en sådan person lefvat. Det fanns också en då ännu qvarlefvande af dem Rbg hade tecknat, v. Konow, om hvilken man berättade, att gubben förklarat och svurit på, att hvart enda ord som Rbg skrifvit om honom vore sannt, och att han velat svära på att alt hade försiggått alldeles som Rbg skildrat, och att hvarje ord som dikten omförmäler såsom vexladt, vore just det som vid tillfället yttrats. Någongång hände ock, såsom då han i den oavslutade romanen lät A:sköld säga att Furir Westermark hade kastat någon i ett vattenputt på Alavo prestgård. Någonstädes upp i landet bodde nemligen nu en gammal furir med det namnet, och godsets ägare lät kalla denne till sig för att få höra närmare om den historien. Westermark hade då svarat att det visserligen vid tillfället hade regnat hela natten, så att gården på Alavo prestgård varit full af vattenputtar, men att det måtte varit hans bror hvilken ock varit furir, som ditkastat kamraten. Sjelf hade han der ej varit närvarande. Berättelsen härom roade mycket Runeberg, som lika litet vetat af att någon Furir Westermark hade funnits till i verlden, som att det just den natten hade regnat på Alavo prestgård. Det har stundom uppgifvits att den eller den namngifne personen skulle varit urbilden för Fänrik Ståls personlighet. Så i Aftonbladets dödslista för 1876 der en Polviander nämnes såsom att hafva varit vän med Runeberg och af mången ansedd såsom modell för hans Fänrik Stål. Härom frågade jag Runeberg och han sade sig als icke kunna erinra sig det han någonsin sett denne man, och att om så var, att han verkeligen någongång med honom sammanträffat, så har personen ifråga varit af så föga intresse för honom att han åtminstone sedan totalt glömt bort honom. På samma ställe uppgifves att man numera allmänt antager att en Pelander skulle varit den verklige urbilden till Fänrik Stål. Om honom sade Runeberg, att der han i Ruovesi eller Saarijärvi? konditionerade, fanns verkeligen en sådan gammal krigsman, men att han var en på intet sätt intressant personlighet. För öfrigt menade Runeberg, är det väl svårt att kunna uppge, hvaraf en idé råkat väckas till en eller annan bild som framställes i en dikt, så att det väl kan vara möjligt det äfven Pelander kunnat 1 1 råka