139 Men nu, då varmare min lefnad är, Pingst, ej för mig du fröjd och blommor bär, Ty der jag söker 1 ljus och glädje nu Der är i dag blott mörkt och mulet ju. Som vanligt var, kastade jag 2npentppen ifrån mig utan afsigt att förvara den. Icke brukade jag3 gömma sådana ögonblicks utgjutelser. Denna lapp hade dock icke råkat bli utsopad, utan fallit i en papperslåda och träffade någon tid derefter falla i Runebergs händer, hvarpå han på samma lapp hade skrifvit följande rader, som han lemnade mig: Haf tålamod en flygtig timma blott Tills detta lilla, mörka moln förgått, Då ljusnar hemmet, lika lugn och klar, Blir glädjen åter som den alltid var. O, denna varma sol som lyser oss, I ingen vinter släckt ännu sitt bloss. Här flyr hvar skugga lätt som molnets bort Och sjelfva natten är som pingstens, kort. Onsdag kom resande fremmande, min färd blef således icke af och jag kom sedan alldrig till Drägsby, men hade fått mer än ärsättning för mitt förlorade nöje. (Mot snart sagt en hvar som begärde (af) Runeberg 4, var han, isynnerhet i tidigare år, gifmild. Hvarje tiggare5 skulle få sin slant eller brödbit och de som förstodo att tränga sig in till honom sjelf lyckades så 6 alltid att få en rikligare gåfva. På anmärkning om att han ? gaf åt drinkare svarade han: »icke kan man låta dem heller svälta? Till subscribtioner för välgörande ändamål bidrog han 8 ock men i allmänhet med mindre intresse och uppsökte ej listorna honom, så uppsökte han ej heller dem, men åt en hvar som vände sig till honom personligen gaf han gerna — Likvisst då folk gjorde på honom altför befängda anspråk och tycktes anse för gifvet att han skulle uppfylla dem, så kunde sådant reta honom och när han talade om dylikt 9 brukade han Henriks ord hos Hollberg: Ja, »kast ham det i näsen» bara, »kast ham det i näsen».) glädje nu och lappen förvara om något, i köket -lunda gett åt en väl 9 hette det med ES E62