“ 147 nemligen det 1 att Runeberg efter hemkomsten från Drägsby, (?) sade åt mig: »Hvad tycker Du att det var Myhrberg som kallades Langerman. Vid (jag minnes numera ej hvilket tillfälle) der kommenderade han 5,000 man.» Myhrberg hade ock berättat, att då han stötte till den första afdelning polacker med hvilka han sammanträffat, hade desse just befunnit sig i full strid. Myhrberg slöt sig till dem och kämpade med. Hans nya stridskamrater blefvo honom snart varse, och han hörde flere af dem fråga: »Wer ist der lange Man.» Hvarföre de talade tyska minnes jag icke om jag hörde af. Häraf tog sig Myhrberg anledning att kalla sig Langeman, hade han sagt. Om då möjligen Genral Langerman var en annan person, eller huru saken kan förklaras, vet jag icke, men fullkomligt säkert är att ofvan anförda, alldeles sålunda af Runeberg för mig berättades. Öfriga berättelser från Polen hafva i allmänhet ur minnet förbleknat än mera än de från Grekland, just emedan man dock någongång för andra omberättade de sednare, men deremot naturligtvis alldrig de förra, då Myhrberg sjelf 2 icke ens ville erkänna sig hafva varit i Polen, för det obehag detta kunnat åsamka honom. Han hade sjelf berättat om huru han dels i Polen råkat någon finne, dels i Finland någon som sett honom i Polen, men i ingendera fallet medgifvit sig vara den person man trott sig igenkänna, utan endast med ett utseende af förvåning stirrat på den okäre bekantskapen. Fråga hade af Runeberg väckts om att hans berättelser icke borde lemnas oantecknade, men då Runeberg hade bedt honom skrifva sin lefvernes beskrifning hade han lofvat att så göra, och sagt sig redan hafva börjat dermed. Just detta vållade ock att man ej kom att så noga taga vara på det man hört af berättelserna. Hvart har en sådan början, om än det icke blef mer, hamnat? Några almanackor med inskrifna anteckningar af Myhrberg ha omtalats, hvar finnas månne de? Ett infall af Runeberg faller mig i minnet, och må det derföre nedskrifvas. Ett rykte om att dåvarande Kejsarn Nikolaj vore död spred sig i Borgå. En kurir som en timme hvilat på Societetshuset, hade sagt sig medföra bud om Kejsarns frånfälle, till Helsingfors. Telegraf fanns då ännu icke. »Ingalunda är det sannt», yttrade någon, »huru skulle en kurir som förde ett så vigtigt bådskap våga dröja för att hvila en hel timme.» »Nej», sade Rbg, »nu tror jag nyheten, ty skulle K. Nikolaj lefva, så skulle visst ej någon kurir våga dröja så» Och anmärkningens rigtighet bevisades snart, det var verkligen dödsbudet som kuriren hade medfört. 1 att Myhrberg 2 alld