152 dylikt, alt 1 på samma papper med verser, dels enstaka rader eller strofer, dels hela stycken derifrån de sedan för tryck renskrifvits.) Sednare intresserade sig Runeberg altmer för det ekonomiska, icke allenast i hvad som angick husets affärer och större frågor, utan in i minsta detalj, af det egentliga hushållet, och ville hafva noga reda på alt. Det tycktes, snart sagt, som om, så länge vi hade det knappt och han visste att jag, som man brukar säga, vägde på hvarje slant, han mindre frågade derefter, men när tillgångarne blefvo rikligare och min hand derföre öppnare, han nogare ville ha reda på 2 hvarje utgift. På kassans belopp hade han alltid noga reda, och mindes synnerligen under sin sjukdomstid, till och med precist hvarje befintlig sedels valör, samt hvilka som redan utgifvits och hvilka borde finnas. Också för de uppköp som gjordes intresserade han sig altmer ju äldre han blef, och lät under de år som han tillbragte på sjuksängen ofta hemta till sitt påseende och bedömmande det inköpta. Så van var jag ock att i alt rådfråga honom att mig syntes helt svårt att uträtta något om jag ej förut hade inhemtat hans åsigt i saken. Också tycktes hans vilja vara att så skulle ske. Dåligt arbete eller orimliga priser af hand[t]verkare och 3 trafikerande förtretade honom högeligen, och för reparationer å gården var man på förhand rädd, emedan arbetarnes långsamhet eller i öfrigt oduglighet alldeles förtog hans humör för den tid han med dem hade att göra. Detta blef alt mer fallet ju äldre han blef. Men äfven i hans unga år tycktes arbetarne frukta hans vrede, liksom jag i allmänhet tror, att få menniskor hade lust att trotsa 4 den. (En jettelik arbetare som af kamraterne uppmanades att till honom framföra en invändning, och som sökte att afböja uppdraget sade: »se on niin kun karhu.») En gång hände att kaffet på eftermiddagen blifvit uppburet till honom några minuter för sent, hvaraf hände att han fem minuter efter tiden kom att gå till sin lektions timme på Gymnasium. Ytterst noggrann uti att ej försumma sig i sina timmar, störtade han nu in i min kammare för att blicka på ett säkert väggur der och drog sig genast tillbaka utan att ens yttra ett ord, men ett bekant fruntimmer som träffade vara hos mig, sade mig sedan att hon nu hade sett, att hon ingalunda skulle ha lust att utsätta sig för hans vrede. En annan gång då en ung dam, som nog annars stod väl hos honom, ville öfvertala honom att qvar- 1 om hvartannat 2 alt 3 arbetare, för 4 hans vrede