162 äfven i afseende å det bemötande Larson af oss i öfrigt rönt, åt mig: »Du var mycket bättre mot honom än jag, du var alldrig så 1 orimligt väl i början, men heller ej så illa mot slutet, som jag var emot honom.» Med all sin slarfaktighet, med sin verkliga råhet till och med, fanns det dock hos Larson mycket som man måste både värdera och hålla af hos honom. Han var ett barn i mycket, hjelpsam var han och oemotsägligen född med en genius som kunnat föra honom mycket längre än fallet blef, om hans bildning blifvit en annan än den var. Ett särdeles träffande omdöme om Larson var det som någon, jag minnes ej hvem, skall hafva fällt, om honom, nemligen: »Alldrig har jag förr sett mästaren och gesällen så nära förenade i en person». Att han varit duglig salmakargesäll har jag skäl att tro. En dag då jag i ett hvardagsrum hade låtit utbära Runebergs soffa, för att bekläda den, träffade Larson ditkomma och påstod det han skulle utföra detta arbete. Jag krusade naturligtvis emot, men det hjelpte icke. Ett tu tre stod den celebre artisten i fullt salmakar arbete, och bra gjorde han det. Att det hade sina många olägenheter att så länge ha en fremmande person i huset, är naturligt. Någongång åstadkom han ock helt oskyldigt ledsamhet för mig, så t. ex: Det gällde en ganska lappris fråga huruvida strecken på en flagga i en2 bok skulle betyda blått eller grönt, och jag sökte af beskrifningen bevisa Larson att han misstog sig i sitt påstående att 3 de betydde blått, utan att ana det Rbg delade Larsons tanke, och jag således omedvetet motsade honom. Vid Larsons första besök på Kroksnäs, inbjöd han oss båda att komma för att bese hans då i H:fors utställda taflor, och 4 så beslöts att fara. Han ville då ock åt Rbg måla en tafla, någon liten bit antogo vi, men så kom han medhemtande till Tengströms der vi bodde, den stora duk, lugn sjö med holmar, hvarom jag ofvanför nämndt. Sednare under hans vistelse hos oss 5 var han så stadd på kassabrist att Rbg äfven för att ersätta honom för taflan öppnade för honom credit på duk och färger i H:fors till 100 rubel silfver, och yttermera af honom beställde en annan tafla till 6 dylik summa. Detta skulle bli ett månsken, men bäst det var så förbyttes ämnet till en solnedgång i de mest strålande färger. Dessa taflor jemte en mängd andra målade han sednare under sin 1 förskräckligt 2 flagg- 3 det var 4 bjudningen 5 öppnade 6 samma