165 Bland sådant som jag icke heller antecknat något om, är hvad som angår psalmverket. Den ifver och det intresse hvarmed han arbetade derpå kan dock ingen annan än jag så noga hafva reda på. Från sina öfriga poetiska funderingar kunde han lätt afbrytas och skingras, icke så från psalmarbetet. Det återtog han genast och med ifver, så snart han hade en, om ock kort stund ledig. Jag skämtade häröfver och påstod att det var hans stickstrumpa som alltid låg till hands att arbeta på. Några uppgifter i Topelii program till Universitetets minnesfest öfver Runeberg, föranleder mig att här anteckna några inpass. Att Rbg skulle först sent gjort bekantskap med Össian, är ej fullt exakt, visserligen var det först genom Arfvidsons (?) svenska öfversättning, hvilken han lade sig till [med] genast som den utkommit, som han blef fullt bekant med honom, men redan 1827 då jag läste Macphersons engelska bearbetning, erinrar jag mig att Rbg hade något bekantskap med honom. Också vill jag minnas att jag något år derefter (för Runeberg) läste ur Macpherson i öfversättning en eller annan bit. Minnes ock att han anmärkte om en eller annan af de ofta som det då syntes mig alt för ofta återkommande bilderna, »den brända furan» t. ex., att de ju voro vackra. Cervantes, eller rättare Don ’Quichote, ägde han på tyska, enligt hvad jag vill minnas redan åtminstone 1831, och läste den, som jag tror alldrig på svenska, på hvilket språk den redan i min barndom fanns, öfversatt 1 af Stjernstolpe (?). Att Runeberg icke med någon enkom beundran hade fäst sig vid Goethe, torde jag redan förut hafva antecknat. Topelius nämner ock något om Rbgs föga tycke för den franska litteraturen hvilket påminner mig om att han dock ställde Corneille betydligt framför Racine så vidt jag rätt minnes. Christian Winther var af Rbg icke altför mycket känd förrän (1862 d. v. s. året före hans insjuknande, då Winthers fru sände åt Rbg sin mans arbeten, genom vår son Walter, som i deras hus åtnjöt mycken välvilja) och i följe deraf icke heller mycket läst, emedan det då besvärade honom att höra sig föreläsas vers på danska, liksom på andra fremmande språk. Nästan 2 tror jag att han sålunda 3 icke hade läst »Hjortens flugt» åtminstone icke fullständigt. Man hade på den tiden om möjligt ännu mindre än nu, här tillgång till danske förf: arbeten, och ringa var den bekantskap man i allmänhet gjort med dem. Ännu för en tolf à femton år sedan frågade mig en professor, sjelf något poët, om Christian 1 skulle jag tro 2 säkert 3 aldrig