166 Winther vore någon framstående författare. »Det var dock nästan för mycket», sade Rbg när jag berättade honom den frågan. Topelius menar ock att Runeberg först sent gjorde bekantskap med Schakespeare och Dante. Redan 1827 eller 28, hade jag i Pargas af honom till låns Schakespeares verk i tysk öfversättning, jag minnes dock ej öfversättarens namn, men erinrar mig att verket bestod af små lösa gula häften. Dantes Devina Comedia läste han i H:fors. Omkring 1830 skulle jag nästan tro. 1 Någonstädes har jag sett citeradt att Runeberg skulle brukat yttra det han vore civilisationens yttersta förpost mot Norden. Åter missförstått uttryck. Så har han bestämdt alldrig benämndt sig. Deremot yttrade han stundom att Finland eller Finnarne vore civilisationens yttersta gränspost mot norden. Ett par infall som falla mig i minnet må här antecknas. När Runeberg såg ungherrar från H.fors stoltsera i Borgå och tycka sig vara stora kaxar i vår lilla stad, sade han: de der herrarne 2 de tyckas3 anse sig hafva universitetshuset till frack, och Senatshuset till byxor. En gång då min bror, assessor Tengström, då redan en flere och sextio års man, var hos oss på besök vintertid, gick han för att göra ett besök hos vår granne, Genral Schulman, som bodde tvers öfver gatan. Rbg tittade ut genom fönstret efter honom, och såg den gamle men rörlige mannen utan öfverplagg vandra öfver gatan. »Nej, går han inte der, som Gud har skapat honom i bara fracken», utbrast Rbg. Med vår värd på Kroksnäs, Rusthållar Behm stod, Runeberg i det mest vänskapliga förhållande. En gång hade han dock hart nära blifvit stött. Näst innan vi en vår skulle utflytta hade jag af någon orsak lemnat åt honom svafvel för att dermed svafla rummen, och tillika lemnat honom min halmhatt den jag tvättat och nu bad honom upphänga i ett rum, för att tillika begagna svafvelbadet till dess blekande. Emellertid när vi kommo på landet och jag frågade efter hatten, svarade mig Rusthållaren att han trott meningen vara att äfven den skulle användas till rök, hade omsorgsfullt rifvit den sönder och fördelat den, en bit i hvarje rum. »Jag trodde att just den skulle vara hufvudsaken, den luktade så illa, när den brann.» Jag roade mig att berätta historien för en bekant, och hennes man som då redigerade Borgå bladet, fann den lustig och återberättade den i sitt blad. Nu trodde vår värd som fått nys om att historien kommit i bladet, att det var Rbg 1 Äfven ett inpass emot några ord i företalet till Magnussons lyckade öfversättning till Engelskan af Rbgs lyriska [dikter] måste jag här göra. 2 tro sig iklädda i H.fors, 3 väl