167 som infört den och sade: »Vänta bara, jag skall väl jag också berätta om honom, huru han sitter barfotad i Kellsund och metar abborrar.» För vår son Edvard som föddes och döptes på Kroksnäs stod vår Rusthållare fadder, och när Runeberg slutligen en gång föreslog brorsskål med denne vår aktade värd, då strålade han upp, och berättade åt en och hvar med gamman att han nu vore bror med Runeberg. Det var icke förnöjelse öfver att kalla en herreman bror, det tror jag i de flesta fall icke skulle smickrat honom så särdeles. »Jag är bonde jag», brukade han stundom med stolthet säga, men att vara bror med Runeberg, det var dock något som riktigt tycktes gripa den hedersmannen. Runebergs båda bröder hade farit till sjöss och 1 fingo båda fartygskommando. Den yngre, Nestor, dog ung vid några och tjugo år, lemnade enka och en liten sjuklig doter som få år derefter följde fadren i grafven. Jag såg honom endast en gång då han i H.fors besökte oss, han såg duglig och bra ut, såsom han ock ansågs vara. Äldre brodren Viktor var en rask och glad äkta sjögast, besökte oss ett par gånger och vistades 1851 hela sommaren på Kroksnäs. Tyvärr hade äfven han underkufvats af en bland sjömän ej ovanlig svaghet 2. Äfven han var ännu 3 ung då han dog, efterlemnande enka och tvenne döttrar. Hans skulder betaltes af Runeberg och 4 brorsdöttrarne fingo uppfostran och understöddes i större och mindre mån. En af dem vistades några år i vårt hus. En dat af Viktor som jag hörde omtalas, förtjenar antecknas, sådan jag nu erinrar mig den. Viktor, då styrman, kom med fartyget från en längre resa då det stötte på i Qvarken. Masterna voro borta och vraket syntes ohjelpligt förloradt. Kaptenen öfvergaf det då jemte manskapet, men Viktor lät ej öfvertala sig att medfölja. Han öfvergåfve ej skeppet, så länge det hängde ihop. Emellertid syntes till allmän förvåning en vacker dag det mastlösa skrofvet komma seglande i hamn, om till Jakobstad eller möjligen Kristinestad, kanske ock någon annan af de närmaste hamnarne minnes jag ej. Vattnet hade stigit och höjt det från det grund hvarpå det fastnat, och med en spira som Viktor satt upp till nödmast och ett vidfäst segel, hade han lyckats föra båten i hamn. Frimodig och naiv som han var, trodde han då han en afton hörde hos Runeberg samlade herrar ifrigt disputera, att de voro 1 blefvo 2 för starka drycker 3 ej gammal 4 alla