174 förtviflan. Att tyda hans önskningar innan han als kunnat utsäga dem, hade jag lyckats bäst af oss, nu kunde jag als intet förstå, utan nödgades, åt sönerne lemna omsorgen att fatta hans ord. Småningom förbättrades tillståndet, talförmågan långsamt lamheten i benet och foten hastigare, i aprill kunde han gå ganska hjelpligt då man ledde honom, ja t.o.m. ensam öfver golfvet, men handen fortfor att vara nästan fullt lam. Nu hoppades man att 1 det skulle fortfara med förbättringen, men dermed upphörde tvert i maj månad. Han hade vid den tiden ock ett anfall af ytterst skrämmande art, med konvulsioner, sådana som sedan flere gånger under detta år anföllo honom, och dem man, innan vanan hunnit lära att de ej medförde döden, i början alltid ansåg som en 2 börjande dödskamp. Altmera sällan inträffade dessa anfall, stundom icke under ett helt år, och upphörde slutligen alldeles, men också förbättringen i tillståndet upphörde. Endast talförmågan förbättrades alt mer under årens lopp, liksom ock förmågan att läsa, men 3 krafterna gingo dock småningom nedåt, om ock lätta och lättare mellantider för hela år inträffade. Också lynnet blef 4 alt lugnare småningom. De sista 1 1/9 eller 2 åren voro i allmänhet så lugna och goda, att man måste anse dem för nästan de bästa under hans sjukdom, ehuru krafterna alt mer aftogo, och han blott en eller par gånger om året ville låta leda sig utom sitt rum, och det blott för ett ögonblick. Den första sommarn efter sitt insjuknande gick han på Kroksnäs temmeligen långa stycken, dock icke utan ledning, åkte i sin hjulstol och talade t.o.m. om att sitta vid stranden och meta, men alt kortare blefvo hans vandringar, de sednaste åren nästan als icke utom hans rum. Men tanken var klar och minnet fullkomligt orubbadt som förr Deremot tycktes han under de tidigare åren af sin sjukdom lida af mera plågor än de sednaste, och hans klagan i synnerhet om nätterna, då han qved, skar i hjertat så att jag måste anse lyckligt att deraf större delen icke af mig kunde bhöras, jag vet ej huru jag skulle uthärdat annars. De par sista åren voro också i detta afseende 5 för honom bättre. Under de första månaderna af Runebergs sjukdom vårdades han mest af Hannes, och äfven någon tid af Lorenzo, men då de nödgades i anseende till sina studier till stundande examina lemna hemmet för längre tider i sender, kunde jag vid den förbättring af tillståndet som småningom hade inträdt, ensam (under de första åren) besörja hans vård. Men ådragen sjukdom i förening med sorg så inträffad i öfrigt gick det dock bättre alt ljusare vida bättre t CC bo R