175 och tilltagande ålderdom togo småningom kraften af min arm och alt mer måste jag öfverlemna af hans vård åt vår trotjenarinna Mari, som med utmärkt ömhet och nit, ända till slutet betjenade honom. Hennes starka arm hade kraft att stöda honom, och hennes kärleksfulla omsorg var outtröttlig. Jag åter nödgades försaka mycket af glädjen att kunna vara honom till gagn, så mycket mer som min bäörsel alt mer försvagades. Ännu ett antal år ägde jag dock den tillfredsställelsen att kunna 1 vara honom till nytta genom att läsa för honom. Efter slaganfallet förgick många år, innan han började att sjelf kunna läsa. Så satt jag år från år vid hans säng, läsande hvarje dag, sommar och vinter, från kl. 9 om morgonen till nära 10 om aftonen, med undantag af tiden för hans middagshvila. Småningom började han dock att tidigare vilja upphöra. 3 De sista åren då han sjelf läste bortlade han boken redan kl. 8 om qvällen. Sedan han då 4 laggt sig till natthvila, låg han ännu vanligen någon timme, 5 oftast sysselsatt med att betrakta några illustrationer, ofta Ny Illustrerad tidn. äldre och nyare årgångar. Att någon annan 6 skolat läsa för honom, fann han sig icke vid, till och med då jag råkade vara hes, eller så sjuk att jag ej förmådde läsa, så var det endast obetydligt som han begagnade sig af något af de många vänliga anbud att föreläsa, som gjordes honom. Men äfven denna tröst och glädje frångick mig fyra år före hans bortgång. Alt för mycket anlitade, nekade mina ögon nu att göra tjenst och en afton 7 befanns att jag, ehuru flere ljus påtändes, endast dunkelt kunde urskilja föremålen i rummet, men ej als bokstäfverna. Fullständig hvila för mina ögon föreskrefs. I mer än ett fall för mig svår att uthärda, så mycket mer då ock mina öron uppsagt sin tjenst i så hög grad, och jag sålunda icke kunde ha förströelse hvarken af arbete eller samtal, men framföralt led jag af att ej kunna läsa för Rbg. Nu började han läsa sjelf, och detta gick alt bättre, till och med alldeles bra, endast något lång- samt. Slutligen förbättrades ock mina ögon så mycket att jag kunde för honom uppläsa något smått, men först ett år efter hans bortgång voro de så återställda att jag kanske skulle kunnat, åtminstone stundtals återtaga läsningen för honom. Nu behöfdehan det ej mer! 1 tjena honom 2 gagn med läsningen och slutligen redan 4 blifvit 5 vanligen 6 skulle 7 omkring fyra år före hans bortgång c