179 haft till det ofta yttrade att Runeberg skulle studerat Goethe, och att han läste honom liksom de fleste författare endast i få af hans verk. 1 (Sådant var ock fallet med många andra författare.) Den tanke Runeberg då fattade förblef ock vanligen2 hans omdöme om författarn. I östra Finland säger Lagus bland annat angående hvad Rbg läst, det han tror honom knappt hafva gjort bekantskap med Dickens. Också med honom var fallet detsamma som med Goethe med flere, att han läst eller låtit mig föreläsa en stor del, dock visserligen icke alla 3 dennes arbeten. Med temmelig säkerhet tror jag mig kunna bland de af honom lästa nämna åtminstone Pickwick, Lilla Dorrit, Syrsan vid spiseln, Dombey et son, Oliver Twist, master Humphreys klocka, Barnaby Rudge, David Copperfield och andra som jag ej nu med visshet erinrar mig, dock ansåg han honom icke i värde uppväga Walter Skott, och yttrade ingen egentlig begärelse att af honom läsa mera, men hörde dock med nöje sig af 4 hans verk föreläsas under sin sjukdom. Bulwer ville han deremot icke just höra sig föreläsas, han ansåg honom tråkig, (dock vill jag minnas att han med gillande många år tidigare läste Bulwers Pelham). Walter Scott värderade han högt dock är jag icke fullt säker på huruvida han läste ens dennes alla arbeten. Han ägde dem i en mera dålig tysk öfversättning, men hörde ej gerna sig föreläsas på fremmande språk, hellre till och med 5 att jag någongång föreläste på svenska fritt från originalet. 6 »Ett nyttårs tid i Nöddebo prästgård» behagade honom särdeles. Den lät han mig föreläsa först på svenska, och sedan originalet hunnit anskaffas, ytterligare 3 à 4 gånger på danska. Äfven »den hvitklädda qvinnan» af Wilkie Collins, lät han 7 flere gånger läsa för sig, den roade honom, utan att jag dock tror att han så alldeles högt skattade den. (Af Victor Hugo läste han genast efter deras utkommande »Han d’Island», »Notre Dame», »Lucretia Borgia» och »Hernani», men stod sednare icke att förmå till att läsa något af honom, ens under sina hälsodagar och på den tid då han mest sysselsatte sig med läsning af skön litteratur. Jemnt och nätt att jag fick referera innehållet af »les Miserables» och derur här och der för honom läsa något kapitel. 8 Att sednare förmå honom till att af Hugo läsa något var rent omöjligt eller att ens på detta sätt få honom att derom Sådant var ock fallet med många andra författare. Runebergs hans dem om jag ehuru mig undrade att han kunde nöjas med sådant slarf mig Af les Miserables något . .