201 egentligen lärt mig sjelf. Att jag fick ringa eller ingen undervisning i dessa förkunskaper, kom sig troligen deraf att jag torde ansetts vara altför ung, för att ännu börja med någon läsning. Huru länge jag gick i syskolan vet jag ej, men torde väl innehaft mina sju år då jag slutade min skolgång der och började läsa hemma för min äldste bror, hvarmed jag sedan, med afbrott för sjuklighet och dylikt, fortfor i flere år. Han var en regelns man, noggrann, bottenärlig, full af egenheter, men god och välvillig emot mig, ehuru hans method var jernhård. Under hela det första året fick jag utom biblisk historie, för honom läsa endast tysk grammatika, och när jag kunde min Stridsberg »som vatten» gaf han mig i händerna en chrestomati och lexikon: »öfversätt och resolvera», ingen ledning vidare. Hvarje fingervisning skulle han ansett som ett hyende under hågen för bekvämlighet, men visst skulle jag veta att för hvarje ord redogöra in i minsta punkt, när jag ändtligen vågade mig fram med lexan. Lifligt står ännu för mitt minne min häpenhet för hur jag skulle reda mig i denna underliga fremmande verld af 1 ord och grammatikaliska termer och former som jag ej begrep; men det måste gå och det gick, ehuru åtminstone de första dagarna jag kände mig helt förvirrad och olycklig. På mina fristunder fortfor jag att läsa alt som föll mig i händerna, likt och olikt, t. ex. företalen i grammatikorna dem jag, äfven under skoltimmarna, otaliga gånger genomläste. När jag först började nedskrifva mina funderingar vet jag ej. Det första jag deraf kan erinra mig var vid ingången af ett nytt år. Jag var högst missnöjd öfver att Åbo Tidningar det året ej bestod några nyårsverser. Troligen hade sådana funnits året förut, och jag hade dessutom hört min mor recitera pikanta nyårsverser, jag tror af Choraeus, som varit personligen bekant i mitt föräldrahem, och om hvilken ofta berättades anekdoter och hvars verser anfördes. Verser 2 förekommo ock 3 ofta vid tillfällen inom »slägten» och jag ansåg som en stor brist att inga nyårsverser syntes till, hvarför jag beslöt att sjelf skrifva åt mig sådana. Ännu minnes jag början: Det nya året ren lyft på sin hatt och sagt åt det gamla, godnatt, godnatt. — Men hvad vidare följde minnes jag icke, ej heller huru vidlyftig utgjutelsen var. 1 fremmande 2 inom slägten 3 verser