202 Sednare, kanske vid omkring 10 år, skref jag en saga, antagligen efter Leopolds »Kräket eller de tre svåra orden», af den minnes jag ännu innehållet. Jupiter sände till menniskorna en vagnslast dygder och laster, en hvar med vidfästad namnsedel. Lasterna öfverväldigade snart dygderna hvilka voro altför fromma för att söka försvara sig, och så fäste lasterne på sig dygdernes namnlappar och tvungo dem att bära sina namn. Då de hunnit jorden hastade männen att tillegna sig de egenskaper som buro vackrare namn och när det slutligen tilläts äfven qvinnorna att komma för att få sin del, funnos qvar endast de egenskaper som nu buro lasters namn. Derföre, så slutade sagan, bära än i dag männens laster namn af dygder, och qvinnornas dygder 1 deremot benämnas ofta fel. Den luft som omgaf mig borde kunna antagas hafva varit fylld med litterära ämnen. Min farbrors förtjenster åt detta håll äro kända och i hans hus umgicks hvad Åbo ägde af framstående män inom vetenskapens och litteraturens område. Hans söner så väl som mina tre bröder studerade och vunno magistergrad. Döttrarna gifte sig med professorer och universitetsadjunkter. Verser producerades, som nämndt är, vid alla möjliga festligheter inom famillen. En julklapp utan sin vers påskrifven, var nästan omöjlig. Dagarna före jul fabricerades verser på alla håll och synnerligen sjelfva julafton, då den närmaste slägten vanligen samlades i min farbrors hus. Då gjordes verser i massa, barn af ögonblicket och döda med ögonblicket. De flesta utsopades julmorgonen med omslagspapperen, några få blefvo tillfälligtvis tillvaratagna och upplästes kanske ännu en gång juldagen. Före min tid ansågs hvarje boklig kunskap som sträckte sig utöfver utanläsning af cathechesen, såsom icke allenast onödig, utan rent af förderflig för fruntimmer. Många förälldrar skickade visserligen sina döttrar på ett eller par år till Stockholm i pension, ja till och med från mindre bemedlade hem för att några år der tjena i fina hus. Detta skedde egentligen för att lära skick och sällskapston, sy schattersöm och uppsnappa flere eller färre franska glosor för att dermed kunna späcka sitt tal. Så hade äfven min mor vistats ett år i en pensionsanstalt i Stockholm, 2 Nu hade dock ett och annat hem börjat att vilja meddela äfven döttrarna någon undervisning. Fru Danét höll redan i Åbo en pensionsanstalt, der flickor lärde sig något franska, litet historie och geografi och grannlåtssöm, och några få, deribland mina föräldrar, och min farbror, lät i döttrarnas uppfostran läsning ingå som en vigtig del. Det är sannt att i mitt hem mest framhölls för oss nödvändig- 1 få nöja sig med namn af fel 2 och der lärt