205 dessa flickor 1 lifvade och intresserade af läsning och i bildning öfver mängden. Vid denna tid hade jag redan slukat massor af romaner, dels som föreläserska för mor och syster, då de suto vid sin söm, dels i tysthet för mig sjelf; men emedan mina nuvarande leksystrar icke hade 2 tillstånd att läsa 3 sådana, beslöt äfven jag att afsäga mig sådan läsning, men hade svårt nog att stå vid mitt beslut, då i huset fanns en rik samling romaner, deribland sådana som jag just längtat att få läsa. Emellertid stod jag fast vid mitt beslut, och romanerna blefvo olästa för detta år. En art läsning hvaraf jag var särdeles road, var resebeskrifningar. Hemma försedde mig min älste bror och lärare ofta med sådana, och jag läste dem ifrigt, oaktadt min syster, hvars ord eljest hade stor vigt för mig, fann sig helt förtretad af att jag kunde finna mig road af »något så tråkigt». Historisk läsning fanns här på landet temmeligen rik tillgång till. Sådan hade jag ock funnit i min fars bokhylla, men i hemmet voro dock rikast representerade svenska skalders verk, hvilka funnos i temmeligen fullständig samling, ända till tiden för den s.k. nya skolans uppträdande. Alt sådant, liksom ock »journal för svensk litteratur» och diverse andra vidlyftiga tidskrifter, alt hade jag om hvartannat genomlupit. Men Atterbom och öfriga Phosphorister hade jag hört omtalas mera som dårar och fantaster än som läsvärda författare. Nu hade jag dock råkat ut för ett motsatt sätt att se sakerna, och ifriga strider utkämpades härom emellan mig och lekkamraterna. »Syster Carin» sjöng4 Atterboms »blommor» med Nordbloms musik, och proppad af sundt förnufts och smakpoesie, hade jag min fröjd öfver att gyckla öfver »den döende kraftens hjertblods rop», »Drottningen från Saba i Österlands ståt» som »väfver gåtors försåt», »Sefyrens segel» o.s.v., och var vid minas5 tretton år obeskrifligt akademiskt sinnad. En resande theatertrupp gästade Brahestad. Det var som om ett raseri skulle gripit stadsboerna. Alt hvad lif och anda hade skulle på theatern. Man talade om någon, som pantsatt sin silfversked för att få pengar att betala sin billet. Äfven vi barn fingo många gånger vara med om det efterfikade nöjet. Nu blefvo vi ifriga att leka theater. Alla söndagseftermiddagar och snart sagt alla lofstunder, gafs 6 representationer. Jag hade redan i Åbo ett 1 alla 2 lof 3 romaner 4 Nordbloms 5 tolf 6 spektakler