207 verkligheten som sagorna. Ännu som fullvuxen blef jag skrämd när någon herre visade mig artighet eller sade mig en compliment, fullt öfvertygad om att jag måtte hafva i något afseende betedt mig opassande, efter sådant kunde komma i fråga. Ja, jag måste tillägga, att det är nu först på ålderdomen jag fått begrepp om att unga flickor, som göra anspråk på renhet och sedlighet, likväl kunna föreha diverse fladder, flammor och kärleksfantasier. Om något sådant i min ungdom föregick omkring mig, anade jag det åtminstone ej. Men jag kom nu långt ifrån mitt österbottniska år. Dess många glada sidor uteslöt dock icke många ledsamma stunder. Vid hvarje gnabb emellan barnen var jag dock alltid den fremmande kycklingen, som sällat sig till en annan kulle, och efter min vana, antog jag som gifvet att felet var helt och hållet på min sida när jag naggades, och sörjde öfver att jag ej visste huru jag rätt bordt skicka mig. Jag har ordat vidlyftigt om detta år, ty det var för mig i flere afseenden en vändpunkt. Jag hade blifvit friskare och i följe deraf mindre fallen för att grubbla och lefva inom mig sjelf. Jag hade lefvat och lekt tillsammans med andra barn, med intresse för samma barnsliga funderingar som sysselsatte mig sjelf. Och just derföre att jag hade blifvit friskare, reflekterade jag mindre öfver mig sjelf och minnes ganska litet om de närmast påföljande åren, ända till dess jag vid sjutton år på egen begäran, fick börja 1 att gå uti Fru Salmbergs, då nyss inrättade skola. Visst erinrar jag mig att jag förehade något skrifveri, har dunkelt minne af en påbörjad roman, en dito theaterpjes och diverse annat som sedan brann opp i Åbo vid dess stora brand, men jag hade nu blifvit stora flickan och temmeligen rask till min hälsa, nu skulle tiden tagas i akt 2. Flitigt och ideligt sydde vi nu, synnerligen min syster, men också jag oklanderligt. Till läsning, skrifning och det kära ritandet gafs föga tid. En kort tid hade jag ock gått i skola hos en fru Johnson der jag 3 snart någorlunda lärde mig tala och skrifva fransyska, emedan vår lärarinna ej ens rätt bra förstod svenska. Att unga flickor af herrskapsklassen skulle lära sig fransyska, hade numera blifvit en gifven sak, äfven tyska var numera ej ovanligt, men 4 utom en vanligen ganska löslig språkkunskap, samt något litet historie och geografi nästan i utanlexform, var 5 nästan alt annat vetande ännu förbjuden frukt, och mer och mer började- 1 besöka 2 och icke bortplottras med läsning och skrifning. 3 temmeligen 4 nästan allt annat vetande än 5 alt