212 misströstans stund kastade i elden, deribland »Auras klagan», ett vidlyftigt stycke på vexlande versslag, Aura förtäljer om huru Imarinen, eldens beherskare af hämnd utsändt sina tjensteandar, lågorna, för att härja Auras hem. Beskrifningen öfver Ilmarinen minnes jag ännu: och håret, rödt såsom eldens lågor Kringflyter pannan, vildt såsom vågor Af smält metall, kring ett nedbrändt hus. Än flammande mellan rök och grus, Och i hans ögon, som rulla vilda I djupa hålor, stå läsligt: »spilda Här ärc böner om hjelp och tröst Ej misskund bor i eldkungens bröst.» I öfrigt förefanns än eld och rök och dån och brak, än Auras klagan öfver sina barn, än skildringen af den lycka de njutit under hennes hägn, 1 slutligen utbrast hon »Men Aura, gudinna Du är, ej blott qvinna» och funderade på att bege sig till »gudarnes fröjder i gudarnes sal», men besinnar sig att hon ej ens der kunde finna glädje, så länge hennes barn lida. Slutligen tror jag hon med klagomål begaf sig till »Allfader», men hur saken der aflopp minnes jag ej. Beskrifningar öfver spridda scener vid branden voro inflätade; så kyrktornets brand, der det höjande sig som en stod af glöd bland brusande lågor och rök hälsade »med trenne slag ett doft farväl åt verlden» innan det sammanstörtade öfver kyrkan der lågorna nu frossade i »pelarburna hvalfven som i sekler, blott återskallat utaf fromma sånger». Att det var illa beställt åtminstone med kostymen, synes redan af det nämnda, 2 Detta kunde dock kanske vara mera sjelffallet att häri skulle brista, då vid den tiden ännu Kalevala ej var upptäckt och få runor ens ännu voro kända. Ett år efter branden flyttade min mor till Helsingfors och jag naturligtvis med henne. I Pargas och första året i H:fors flödade vers ur min penna. Tiden var väl knapp, jag skulle som sagt förtjena hvad jag behöfde till min toilette, sy mina kläder och husets öfriga söm, äfvenscm mina tre bröders linkläder. Många tankar hvöälfde ock denna tid i den tjuguårigas huvud och hjerta. Mörka moln hotade att tillintetgöra min framtid och min lycka. De skiugrades dock slutligen, utan att jag anade en sådan möjlighet innan alt redan var klart. Dock köptes denna klarhet i visst af- 1 men 2 trots att en del sånger hade alliteration och runometer.