216 kande art — men alltid eld. Än ett fyrverkeri af snille och qvickhet, än alfvar och lifvets högsta och djupaste frågor, än dispyter, ifriga så att fremmande tillfälligtvis närvarande, trodde de talande färdiga att flyga hvarandra i lufven, men oftast upplösande sig i nya infall och skratt, aldrig i missnöje eller ovänlighet. Dagens arbete fortgick alt härunder träget, men när aftonen kom, samlades oftast gäster, eller ock begaf man sig ofta nog till min mor eller syster, hos hvilka då vanligen några andra af »Kronhagen» infunno sig. Snart var man åter lifvad till kropp och själ, och grep följande morgon åter med förnyadt mod och krafter i alla de små af mången som simpla ansedda göromål 1 som åligga en husmor i ett tarfligt hus. Tiden var väl sålunda noga upptagen, men alltid måste dock någon stund till skrifning påhittas. En söndagseftermiddag, en afton då alla andra i huset sofvo och jag satt väntande hem Rbg från något samqväm o.s.v. Mesta delen af skriftiden använde jag nu till att lätta Rbgs besvär med »morgonbladets» redigerande, att jaga efter artiklar i utländska tidskrifter och böcker, öfversätta dem o.s.v. Det finnes någon årgång af Morgonbladet, som jag till större del än Runeberg ombesörjt. Till spaltfyllnad begagnades ock några af mina småbitar på vers och prosa, utan signatur, betecknade endast som insända, och jag hade nöjet att se ett och annat aftryckt i något svenskt blad och att få höra diverse godt sägas om sådana små saker, som ingen anade hafva flutit ur min penna. »Den unga nunnan», »De båda resande», »den gamla mamselln» härstamma från denna tid. 1837 flyttade vi till Borgå. Jag var fremmande på orten, kände här endast en gammal litet åldersvag fru och fann mig mycket ensam, van som jag var att lefva med anhöriga och en lifvad vänkrets. I hemmet hade jag dock nu mina två äldsta gossar till nöje och sysselsättning. Altmer hade jag nu ock småningom lärt mig inse huru illa sedd hvarje sysselsättning med bok eller penna var för en qvinna. Ännu då ansågs hvarje stund använd till läsning, nästan som en stöld ur mannens kassa, att icke tala om en stund använd till att skrifva. Ofta nog försakade jag något nöje som af mina jemnlikar allmänt besöktes, för att i dess ställe använda hvad inträdesafgiften skulle kostat, till att derför låta t.ex. sticka några par strumpor och i stället använda den tid jag skulle behöft 2 för att sjelf sticka strumporna, till att läsa eller skrifva och lugnade så mitt samvete, 3 1 en 2 använda till strumpornas stickning 3 att