219 oaktadt alla för dem missgynnande omständigheter, dock torde finnas nära nog lika stor procent af värderade författare, som ibland de millioner af manliga pennor hvilka låtit sina alster utgå i verlden. Besynnerligt i sanning att så kan vara fallet. (Att deremot under sednaste årtionden så många qvinnor egnat sig åt skriftställeri måste härmed ej tagas i beräkning, sedan det numera nästan blifvit qvinnorna medgifvet rättigheten att få skrifva, ehuru med bittert hån för hvarje mindre lyckadt försök, som författadt af en man, ej als skulle ens nämnas, så hade tusenden som längtat efter något för själ och hjerta kastat sig in på denna enda dem öppna väg, att ej tala om de många som häri blott söka ett rikare bröd än sömnad eller strumpstickning gifver.) Men hvad mig sjelf, såväl som mängden af skrifvande qvinnor beträffar, fann jag dock mycket väl sanningen af det nyssnämnda påståendet. Barlast måste det finnas i luftskeppet, om det ej skall redlöst drifvas omkring för vinden, och hvar skulle väl vi qvinnor vunnit den förnekade hvarje solidare vetande, såsom vi åtminstone hittills det varit? Med min brinnande håg efter vetande, huru skulle man icke om jag varit gosse understödt min håg? Huru skulle man icke då hafva gifvit mig medel att förvärfva kunskaper och grundlägga en solid bildning, ett grundligt vetande. Men en flicka, det var en helt annan sak. För henne måste kunskapen förbli en förseglad bok. Lyckligare än de flesta mina jemnåriga, fick jag dock åtminstone söka att samla de smulor af vetande som kunna utfiltreras ur litteraturens skum, det vanligen nästan bortkastade, men hvari dock alltid, likasom i grytskummet, någon liten smula närande ämne medföljer. Ja, lyckligare än de flesta andra af dåtidens qvinnor, stängdes dock icke för mig altför strängt dörren till vetandets lustgård, jag vågade stundom söka att smyga mig in der, glad att der helst få plocka mig en liten skörd af stickor och strå då blommor och frukter suto för högt, för att utan hjelp nås. Hvad jag sålunda lärde mig, blef 1 på detta sätt möjligen en slags gryning till en allmän öfversigt af allehanda, chaotisk och utan fasta hållpunkter. Dåligt skulle jag stått mig i en examen, med undantag kanske 2 i språkkunskap. Sådan anses ju ännu i våra dagar den sanna qvinnobildningen böra vara. Ännu helt nyligen yttrades i fråga om skolexamina, att sådana vore skadliga för flickor ehuru nyttiga för gossar 3 hvilka behöfva kunna reda sina kunskaper. Flickor behöfva altså icke kunna ha reda på sina. På en sådan lös grund, bygges ock dåligt ett författarskap. En annan sak är att, som vanligen sker, anse qvinnan af naturen